Jag skaffade också min första BH tidigt, typ vid nio års ålder. Då var brösten ganska stora, men sen gick jag ner lite i vikt. Inte så mycket liksom, kanske från 59 till 52. Nu ser brösten inte kloka ut överhuvudtaget, och som det känns nu skulle jag aldrig mer kunna visa mig naken för någon. Inte ens jag själv vill ju se på mig. Eftersom jag var så ung när jag började växa hann inte huden med riktigt och jag fick bristningar. Det skulle väl inte göra mig så mycket så länge som brösten såg normala ut, men nu har jag bara bristningar och de där hudpåsarna liksom .
Det är så jobbigt att veta hur jag ser ut, och att jag aldrig kan hitta en BH ens som passar eller gör att brösten åtminstone ser bra ut när man har den på sig.
Just nu varken studerar jag eller jobbar, men har räknat lite på att jag skulle kunna ha sparat ihop tillräckligt med pengar för operation till hösten 2010.
Även om jag liksom i huvudet har bestämt mig för att operera mig så kan jag inte släppa det här ens för ett tag. Tänker ibland att jag skulle fokusera på resten av kroppen som jag faktiskt kan påverka utan pengar, börja träna lite mer och slimma till sig lite. Men det tankesättet fungerar liksom inte. Det känns som om en operation är ljusår bort. Ibland tänker jag att de inte ens skulle kunna fixa till mina bröst så de ser någorlunda bra ut. Men det borde de ju egentligen, hoppas jag. Det är ju sånt de gör.
Har du gjort din operation än?
|