Idag var det en vecka sedan jag gjorde min blygdläppsförminskning. Är bara 18 år men har ändå tänkt på detta sedan jag var typ 13 år. Det har hämmat mig sexuellt och jag har alltid kännt mig fruktansvärt obekväm i offentliga situationer där man ska vara avklädd. En del skav vid cykling och tajta kläder också.
Tyvärr inträffade en otroligt jobbig komplikation för min del. Själva operationen gick lika bra och enkelt som vanligt. Jag åkte hem samma dag, hade inte alls särskilt ont och kände mig jättenöjd. Men sen under kvällen när jag skulle gå och lägga mig fick jag otroligt svåra smärtor. Först tänkte jag att kanske det var lokalbedövningen som släppt, men eftersom jag började svullna upp regält förstod jag att något inte var rätt. Jag blev stor som en tennisboll och kunde inte gå!!!
Tog mig in till akuten där jag jag blev inlagd och de konstaterade att ett blodkärl brustit i min ena inre blygdläpp och att de var tvugna att operera mig igen för att den inte skulle spricka! Jag fick ligga inne tre dagar och det var väldigt jobbigt för mig både psykiskt och fysiskt.
Nu en vecka efteråt har svullanden lagt sig otroligt bra men jag är fortfarande ganska orolig för det slutgiltiga resultatet och om jag tappat mycket känsel pga detta. Men det är bara att vänta och se.
Detta är vääldigt ovanligt, men hade jag vetat om att det skulle hända mig hade jag inte gjort op. Dock om resultatet blir bra så kommer jag vara nöjd, men vet inte om det estetiska egentligen är värt riskerna för känselbortfall och fula ärr... Svårt att förklara för framtida sexpartners varför man har annorlunda ärr på sina blygdläppar och kanske inte kommer njuta lika mycket som man borde?
Jag inser också nu efteråt att jag har haft en extrem fixering vid mitt könsorgan och varit så inställdsam på op att jag nochalerat alla andra tankar om eventuell acceptans utan vidare.
Nåväl, jag hoppas nu på det bästa. Och om den blygdläpp som åkt mest på stryk fortfarande ser totalt förvrängd ut efter läkning får jag kanske försöka rätta till med något litet ingrepp igen. Men det återstår att se.
|