lång resa fast ändå kort?

[vickaaan]

Hejsan alla söta människor, jag tänker skriva om min resa mot bröstföminskningen. Ganska långt men ni läser på egen risk.

Allt började i 3an när jag började få bröst. Självklart var dom inet stora,kanske en liten 65A eller AA. Jag hade ju såklart baar vanlig topp då. Åren gick och i femman hade jag bh i strl 70A. Alla i klassen hade fortfarande topp så självklart var jag stolt
Tidne gick och i 6an så blev brösten hängiga och jag skämdes över dom så sjukt mycket. Hase sportbh i skolan och stora tröjor. Tiden bara gick och när jag inet längre kunde ha strl.44 i bikini så beslutade jag mig för att göra en bröstförminskning. Vårdcentralen ville inte hjälpa mig först eftersom jag var så ung och inte hade vuxit klart. Det gick två år,brösten växte till sig till 65G där jag ligger idag. Ryggen värker och jag skämms över mina taxöron. I december tog jag verkligen tag i saken och kollade runt på nätet eftr all info jag kunde få. Läste berättelser,forum,sidor och ringde en tjej som genomgått operationen. Inget kunde få mig att sluta nu. Jag skulle gå genom landstinget och visste att tiden var lång. Efter att lyckats få en remiss till sjukhuset hittade jag en bättre och snabbare lösning. Jag tog kontakt med en klinik som samarbetade med landstinget och bokade konsultation. Fick ett snabbt ja av kirurgen och beslutade mig för att ta första bästa tid, den 2/3. Nu sitte rjag här 5dagar inna op och är inte nervös för fem öre. Vill bara få de gjort. Men om några dagar tänker jag nog inte så.

Till alla er som vill göra denna operation eller någon annan, det finns hopp. Kämpa tills ni inet orkar mer. Ha ett mål,jag trodde aldrig att jag skulle få chansen att ta bort mina bröat som bara ger mig besvär men det gick.

Hur gör man om man vill gå den snabba vägen som du gjort? Alltså ta kontakt med en privat klinik som samarbetar med landstinget? Var det landstinget som godkände att du fick ringa själv eller hur gjorde du? Hade det redan gått dom där 90 dagarna som landstinget har som vårdgaranti eller vad det kallas?

Berätta gärna mer! Tack för att du delar med dig!!

Vart bor du någonstans? Det verkar vara otroligt olika beroende vart man bor.

[vickaaan]

Ursprungligen postat av Oregistrerad användare

Hur gör man om man vill gå den snabba vägen som du gjort? Alltså ta kontakt med en privat klinik som samarbetar med landstinget? Var det landstinget som godkände att du fick ringa själv eller hur gjorde du? Hade det redan gått dom där 90 dagarna som landstinget har som vårdgaranti eller vad det kallas?

Berätta gärna mer! Tack för att du delar med dig!!

Vart bor du någonstans? Det verkar vara otroligt olika beroende vart man bor.

Jag ska försöka besvara dina frågor. Jag tog alltså kontakt med vårdcentralen först. Men insåg att den vägn skulle ta låång tid. Istället gjorde jag ett försök att ringa och boka konsultation hos en klinik som samarbeter med stockholmslandsting. Jag hade alltså inte väntat mer än 1 dag innan jag ringde dit. Fick konsultations tid en vecka senare och 6veckor senare optid. Allt tog alltså 7veckor. Du kan alltid kolla upp beroende vart du bor om ditt landsting samarbetar med andra kliniker elelr något. Citadell i lamdskrona och helsingborg tror jag samarbetar med skåne/halland och något mer landsting. Det är otroligt olika så du måste prata med landstinget och se om du hittar den lösningen. Om du gör det är det bara och ringa och säga att du vill ha en tid för konsultation och att du ska gå via landstinget. Skriv om jag ska utveckla mig mer

Ursprungligen postat av vickaaan

Jag ska försöka besvara dina frågor. Jag tog alltså kontakt med vårdcentralen först. Men insåg att den vägn skulle ta låång tid. Istället gjorde jag ett försök att ringa och boka konsultation hos en klinik som samarbeter med stockholmslandsting. Jag hade alltså inte väntat mer än 1 dag innan jag ringde dit. Fick konsultations tid en vecka senare och 6veckor senare optid. Allt tog alltså 7veckor. Du kan alltid kolla upp beroende vart du bor om ditt landsting samarbetar med andra kliniker elelr något. Citadell i lamdskrona och helsingborg tror jag samarbetar med skåne/halland och något mer landsting. Det är otroligt olika så du måste prata med landstinget och se om du hittar den lösningen. Om du gör det är det bara och ringa och säga att du vill ha en tid för konsultation och att du ska gå via landstinget. Skriv om jag ska utveckla mig mer

Jaha ja det lät ju lätt. Du har haft tur :-) Tyvärr så verkar det inte gå så lätt i det landstinget jag tillhör, Västra Götalandsregionen... Vad jag har läst här på forumet så verkar det inte ens finns någon att vända sig till ang. vårdgarantin ens, suck!

Ja kan bara hålla med om att det är väldigt olika, beroende av var i Sverige man bor. Jag bor i Värmland och kämpar för att få tid för bedömning, som bara det tar 3 mån. minst. Det känns förjävligt, när jag vet att om jag bott i Stockholm bara kunnat gå till kirurgigruppen för att bli bedömd. Surt... jag vet ju inte ens om jag blir dodkänd för att få en förminskning via landstinget, och då har 3 mån gått till spillo liksom. Jag har väntat i 15 år på min reduktion, nu är jag klar med barnafödandet och vill bara få det gjort, helst innan sommaren och medan jag fortfarande är föräldraledig, så slipper jag ju sjukskriva mig. Jag tycker vårdgarantin borde vara lika över hela landet, men så är det ju uppenbarligen inte.

Vickaaan, härligt att vara så nära operation, det måste kännas befriande att bli av med tunga bröst. Jag är såååå avundsjuk på dig. Lycka till!

Det känns som om jag läser min helt egna historia, vickaaan! precis så är det för mig, fick hängtuttar när jag var 11-12. Nu är jag 18 och har två veckor kvar till operation! Jag är så glad och lättad! Äntligen händer något! Jag har också väääääldigt dåligt självförtroende pga mina bröst. Jag skämdes i 7 år innan jag ens vågade berätta för min mamma. Och då ska ni veta att jag och min mamma har en väldigt bra relation! Jag har mått jättedåligt både psykiskt och fysiskt, mest psykiskt, så det känns skönt att det är på gång nu. Jag har liksom blivit bestulen på min ungdom, men nu äntligen kan jag få börja leva. Jag berättade det i maj för min mamma, så fick jag prata med en läkare i juni. Sen fick jag träffa en kirurg i augusti. Jag skulle igentligen opereras i januari, men jag skulle få tid då någon ställde in. Så för ett par veckor sen ringde min mamma och sa "du ska opereras idag! det var någon som hade ställt in!" Jag blev såklart chockad, rädd, GLAD, lättad, ja alla känslor samtidigt. (ett tag höll jag på att svimma). Så jag gick till lassarettet och precis när jag hade smält nyheten om min operation så kom en syster och berättade att kirurgen som skulle göra min operation inte kunde komma den dagen. (Hon ringde mig dagen efter och berättade att hennes chef skällt ut kirurgen SKITMYCKET) Jag bröt såklart ihop och grät non-stop i tre dagar. Efter en vecka ringde min mamma och berättade att jag fått brev från landstinget. Då fick jag reda på att jag skulle opereras 1a december. Så nu får jag mer tid att smälta det. Jag hade också fått en not från systern (som var hur snäll som helst!) i det brevet, det stod "Hej Amanda! Hoppas att du hämtat dig från besvikelsen! Jag ska tänka på dig om vi får något återbud före nedstående datum."