Bröstförminskning? Hjälp?!

[Tösen]

Hej! Är en förvirrad och smått förtvivlad tjej i 20-års åldern som funderar på en bröstförminskning? Känns så himla konstigt att funderar på något sådant i dessa tider när alla andra vill förstora sin bröst och jag känner mig himla ensam i detta! Finns inte riktigt någon att prata med. Hittade precis på det här forumet så här och nu tänker jag skriva av mig lite, vore skönt om någon orkade läsa och om någon kanske har svar på mina frågor?

Jag är ca 162 cm lång och ganska normalviktig. Kan inte minnas när jag började få problem med att brösten kändes förstora, men jag har under ett par år (ungefär sedan första året på gymnasiet) enbart använt en viss form av sportbh:ar då det är det enda jag känner mig någorlunda bekväm i. Det jobbigast är att brösten oftast "väller över" på sidorna och jag vill inte köpa större storlek för att jag är rädd att brösten ska se ännu större ut. Dessutom är de ganska hängiga och kräver mycket stöd. Jag sportar ganska mycket och då är de också väldigt mycket i vägen. Får alltid använda fler bhar.. Använder i dagsläget sportbh:ar i storlek 70D och 70E. Men skulle behöva 65, men det finns inte att få tag på och även större kupa, men är som sagt rädd för att de ska se större ut. Värst är det när man vill gå på stranden eller bara ska bada ett gäng. Jag älskar att bada! Sensate åren har jag kört med dubbla sportbh:ar vid bad, snyggt? NOT! Men att gå till affärer för att leta har jag gett upp med, förra året inför sommaren gjorde jag ett tappert försök, letade runt i alla "expert" underklädsbutiker jag hittade (tillslut halvt gråtande och tokförtvivlad), där de påstod att jag skulle behöva ca 65G eller större kupa för att mina bröst skulle få plats, men det var ingen som hade storleken. Provade ändå mängder, men de ända som passade någorlunda såg brösten helt hängiga ut och det var liksom "Tant-varning" på bikinimodellerna. Till och från mår jag väldigt dåligt över detta. Att inte kunna ha de kläder man vill för att man tycker man ser dum ut. Ser så "Plufsigt ut" upptill eftersom jag trycker ihop mina bröst så mycket för att de ska se mindre och inte så hängiga ut. Tänker på vad skönt det vore att bara veta sin exakta Bh storlek, gå in i en affär och kunna ta den storleken och veta att den passar.. Och kunna gå in i vilken affär som helst och hitta BH! Kunna använda ett normalt linne utan att skämmas och slippa dessa tjocka bh band som skär in och gör ont i axlarna!

Har funderat ett tag på bröstförminsning nu, men jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Och sedan är det precis som om jag skämms över det.. Vill inte veta av brösten alls egentligen. Finns så många frågor i mitt huvud om detta. Om jag skulle göra en operation, skulle det bli bra? skulle jag klara av det psykiskt? tänk om det blir fel? tänk om jag kommer sakna mina gamla bröst trots allt? Jag som är så rädd för läkare? vad skulle folk säga? Tänk om dom blir jätte fula? Och ärren? Och läkningsprocessen? Gå i lös sportbh flera månader? tänkt om de fortfaranade är hängiga då och det se hemskt ut? det fixar inte jag?! Och inte kunna arbeta eller så på flera veckor? Jag som måste ta de jobb jag får och ibland flera för att fixa hyran. Hur ska det här gå? Vore skönt om någon som har gjort bröstförminskning eller är i samma situation som jag ville svara? Känner mig som sagt väldigt ensam, liten och rädd i detta..
/ en vilsen tjej med stora bröst.

[snakepaw]

Hej. Har lite samma dilemma.
Jag är snart 18 år, jag är ungefär 165 cm och lite överviktig. Jag har 75G i bh-storlek och jag tycker verkligen inte om det. Har haft problem med ryggen ett tag nu, har väldigt lätt-irriterad hud i vecken under brösten (där bh-bygeln ligger och skaver), plus att jag helt enkelt tycker att dom är för tunga, inbillar mig att det liksom "drar" i huden.
Och de är fula.

Jag älskar oxå att bada! Men jag måste ha antingen min vanliga bh (jag har bara en som passar, och den kostade över 800 kr!!) eller en alldeles för liten bikini och en sport-bh över det. Det ser hemskt ut och jag mår skit. Simply.

Jag vill väldigt gärna göra bröstförminskning, men jag är överhuvudtaget rädd då jag aldrig någonsin legat på sjukhus och jag har ingen aning om hur smärt-tålig jag är.
De stora problemen med det här är att jag har absolut inte råd (vafan, jag är student) om jag inte får hjälp från landstinget (eller vilka nu det är som hjälper till) och att det får inte på något vis stå i vägen för skolan. Ska i höst börja sista året i gymnasiet, på en väldigt krävande linje. Det fungerar inte att vara borta mer än en vecka från plugget, då har man redan halkat låångt efter. Klarar man sedan inte av final exams (det är ett internationellt program) så får man vänta ett helt år tills man får en ny chans och det är nästintill löjliga betygskrav.

Vill väldigt gärna höra om du nu påbörjar bröstförminsknings-processen, hur du upplever den och hur det går för dig.
MVH.

Ursprungligen postat av Tösen

Hej! Är en förvirrad och smått förtvivlad tjej i 20-års åldern som funderar på en bröstförminskning? Känns så himla konstigt att funderar på något sådant i dessa tider när alla andra vill förstora sin bröst och jag känner mig himla ensam i detta! Finns inte riktigt någon att prata med. Hittade precis på det här forumet så här och nu tänker jag skriva av mig lite, vore skönt om någon orkade läsa och om någon kanske har svar på mina frågor?

Jag är ca 162 cm lång och ganska normalviktig. Kan inte minnas när jag började få problem med att brösten kändes förstora, men jag har under ett par år (ungefär sedan första året på gymnasiet) enbart använt en viss form av sportbh:ar då det är det enda jag känner mig någorlunda bekväm i. Det jobbigast är att brösten oftast "väller över" på sidorna och jag vill inte köpa större storlek för att jag är rädd att brösten ska se ännu större ut. Dessutom är de ganska hängiga och kräver mycket stöd. Jag sportar ganska mycket och då är de också väldigt mycket i vägen. Får alltid använda fler bhar.. Använder i dagsläget sportbh:ar i storlek 70D och 70E. Men skulle behöva 65, men det finns inte att få tag på och även större kupa, men är som sagt rädd för att de ska se större ut. Värst är det när man vill gå på stranden eller bara ska bada ett gäng. Jag älskar att bada! Sensate åren har jag kört med dubbla sportbh:ar vid bad, snyggt? NOT! Men att gå till affärer för att leta har jag gett upp med, förra året inför sommaren gjorde jag ett tappert försök, letade runt i alla "expert" underklädsbutiker jag hittade (tillslut halvt gråtande och tokförtvivlad), där de påstod att jag skulle behöva ca 65G eller större kupa för att mina bröst skulle få plats, men det var ingen som hade storleken. Provade ändå mängder, men de ända som passade någorlunda såg brösten helt hängiga ut och det var liksom "Tant-varning" på bikinimodellerna. Till och från mår jag väldigt dåligt över detta. Att inte kunna ha de kläder man vill för att man tycker man ser dum ut. Ser så "Plufsigt ut" upptill eftersom jag trycker ihop mina bröst så mycket för att de ska se mindre och inte så hängiga ut. Tänker på vad skönt det vore att bara veta sin exakta Bh storlek, gå in i en affär och kunna ta den storleken och veta att den passar.. Och kunna gå in i vilken affär som helst och hitta BH! Kunna använda ett normalt linne utan att skämmas och slippa dessa tjocka bh band som skär in och gör ont i axlarna!

Har funderat ett tag på bröstförminsning nu, men jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Och sedan är det precis som om jag skämms över det.. Vill inte veta av brösten alls egentligen. Finns så många frågor i mitt huvud om detta. Om jag skulle göra en operation, skulle det bli bra? skulle jag klara av det psykiskt? tänk om det blir fel? tänk om jag kommer sakna mina gamla bröst trots allt? Jag som är så rädd för läkare? vad skulle folk säga? Tänk om dom blir jätte fula? Och ärren? Och läkningsprocessen? Gå i lös sportbh flera månader? tänkt om de fortfaranade är hängiga då och det se hemskt ut? det fixar inte jag?! Och inte kunna arbeta eller så på flera veckor? Jag som måste ta de jobb jag får och ibland flera för att fixa hyran. Hur ska det här gå? Vore skönt om någon som har gjort bröstförminskning eller är i samma situation som jag ville svara? Känner mig som sagt väldigt ensam, liten och rädd i detta..
/ en vilsen tjej med stora bröst.

Hej!!!
Vad skönt att höra att det finns fler som känner exakt likadant som mig i fråga om kläder, bikini, träning osv.

Ett problem som jag upplever ofta är att folk verkar tro att det är helt okej att gå fram och känna lite på en vilt främmande människas bröst..?!!! Har fått dela ut ex antal lavetter till folk som verkligen inte kan visa någon respekt (och då särskilt på krogen)

Om man använder linnen så kommenterar folk i tid och otid, tex:- kolla på dom pattarna!...-vadå silikon?....osv... Känner att detta gör mig väldigt förbannad och ledsen. Har verkligen försökt att acceptera mina bröst i alla år (hade D-kupa i 7:an) Men nu känner jag att det får vara nog! Har haft tillräckligt med bekymmer med rygg, nacke o svank vid 22 års ålder.... Önskar att man snart får känna sig som en snygg 22 åring också...

Tänk att kunna vara på stranden i en snygg H&M bikini och utstråla självförtroende, istället för nulägets tantvarning bikini med 6 cm tjocka axelband som man bara mår dåligt av!

Lycka till alla flickor!

Jag förstår precis hur ni alla känner er. Själv är jag 18 år och har 75F-G.

Jag skall göra min bröstförminskning nu i början utav Maj. Så jag är väl lite smått nervös, men ser mest fram emot sommarn Juli ungefär då jag troligtvis lär kunna gå i en jättesnygg BH från h&m utan att folk glor snett på en eller att killarnas ögon ploppar ut.

För alla som vill veta hur jag fick min operation så började det med att jag ringde till Vårdcentralen och sa att jag vill ha en tid för prat om ev bröstförminskning, detta var då sommaren 2010. När jag väl kom dit så mätte vi hur mkt dem "hängde", jag fick prata om mina problem och såklart så fick jag mäta och väga mig. Då låg jag på gränsen till överviktig så jag fick råd om att gå ner bara några få kilon. Trotts detta så skickade min läkare en remiss upp till stora "sjukhuset".

Senare i Oktober/November fick jag en tid till hand- och plastikavdelningen där vi mätte "volymen", tog kort, mätte och gjorde allt som jag tidigare hade gjort hos vårdcentralen. Där blev jag godkänd för operation och blev uppsatt på väntelistan.

Nu i slutet av Mars ringde kirurgen som jag skall ha och sa att den 6e Maj skall jag opereras i Motala