Nelson

Hej,

Jag är kvinna, snart 40 år och har de senaste åren börjat få tendens till den sortens "vikar" som man vanligtvis brukar se på män. De berörda områdena behåras nu av väldigt glest, tunt, kort och fjunigt hår.

Även vid tinningarna och ner mot öronen håller något på att hända, då uppskattningsvis hälften av hårstråna inte blir längre än 4-5 centimeter och ytterst få hårstrån blir längre än 15 cm. Mitt uppe på huvudet, i nacken och på sidorna ser det fortfarande OK ut.

P.g.a. håravfallet och oro för att vikarna ska synas så undviker jag numera en rad olika vardagliga saker, som att sätta upp håret i hästsvans, låta andra röra vid håret, vistas ute utan mössa när det blåser, bli blöt i håret när andra är närvarande o.s.v. - varför jag har börjat fundera på att försöka göra något åt situationen.

Nu undrar jag:

1. Går den här sortens håravfall att behandla framgångsrikt?

2. Påverkas en eventuell behandlings resultat av att jag är kvinna eller fungerar det likadant på kvinnor och män?

3. Går det att säga något generellt om vad man kan förvänta sig i fortsättningen när en kvinna börjar tappa hår på det här "okvinnliga" sättet? Brukar det bli större och större vikar och sprida sig längre upp på huvudet eller kan håravfallet tänkas stanna av innan det går så långt?

5. Finns det skäl att uppsöka läkare för att leta efter några särskilda orsaker till håravfallet?

Dr. Mats Ingers

Hej!

Tack för ditt brev, som verkligen illustrerar att man kan drabbas av en hel del inskränkningar i livets vardag när håret förändrar sig. Jag tycker därför att det är motiverat att göra vad man kan för att om möjligt komma till rätta med ditt problem. Svaret på fråga 5 är därmed givet.

Jag tycker att du skall kontakta en kvinnoläkare eller endokrinolog. Ärftligt kvinnligt håravfall kan te sig på många sätt, men vanligare är att hårlinjen bibehålls, medan håret på hjässan tunnas ut. I ditt fall verkar det inte vara riktigt så, och då stärks motivet för en medicinsk utredning.

Om du inte har blödningsrubbningar eller besväras av maskulin behåring är det väl mindre sannolikt att man kommer att hitta en hormonrubbning, men det finns ändå skäl att göra en sådan utredning.

Står du på ”P-piller” i någon form är det dessutom viktigt att din läkare känner till vilka komponenter som faktiskt kan bidra till håravfall hos kvinnor, och vilka som är neutrala eller kanske till och med lätt fördelaktiga på den punkten. Samtidigt kan man kolla din ämnesomsättning och dina järndepåer.

Går det här att behandla? Ja det beror förstås på om man hittar någon angreppspunkt, men det du kan göra redan nu är att pröva det receptfria utvärtes läkemedlet minoxidil. På apotek säljs det under något annat namn (Rogaine, Recrea m fl). Dessutom kan du se över din livsstil i största allmänhet, så att du får i dig de vitaminer och mineraler som en optimal hårtillväxt är beroende av. Jag utgår från att du inte röker.

Behandlingsmöjligheterna för kvinnor i din ålder är något begränsade, eftersom man inte kan använda det andra läkemedlet mot hormonellt betingat håravfall, finasteride.

När det gäller mer drastiska åtgärder – jag tänker närmast på hårtransplantation –finns det sannolikt goda förutsättningar att få ett bra resultat, förutsatt att du har bra hår inom de normala givarområdena (bakhuvud, tinningar). Men först skall man givetvis pröva andra vägar!

När det gäller prognosen är den helt beroende av om man hittar någon orsak, eller om du faller i den stora grupp, där man får konsttera att man inte kan hitta någon enklare förklaring. Ofta finns i dessa fall fler fall i släkten, kanske en mamma eller mormor som upplevt samma sak.

Mats Ingers

__________________
Dr. Mats Ingers, specialist i invärtesmedicin och nefrologi, medlem av International Society of Hair Restoration Surgery, verksam vid New Hair Clinic