HÅRTRANSPLANTATION
Även om håravfall ofta bagatelliseras lider många människor av att tappa sitt hår. I synnerhet gäller detta personer som tappar så mycket hår att det leder till tunnhårighet i de yngre vuxenåren. I den aktuella gruppen uppger så många som 50% att de upplever det som ett problem som de gärna skulle vilja ha hjälp för.
|
Men håravfall är mer än enbart en fråga om den enskildes egen upplevelse. Det behövs inte mer än en titt på någon reklamkanal på teve eller bläddring i en veckotidning för att konstatera att samhället i stort föredrar ett huvud som täcks av en tät hårmatta framför ett tunnhårigt eller skalligt huvud.
I en Tysk undersökning visade det sig till och med att hår kan ha betydelse för chansen att få jobb. Personalchefer som fick granska datorframställda bilder på personer med och utan hår på huvudet föredrog betydligt oftare att kalla dem med hår än dem utan hår till anställningsintervjuer.
De goda nyheterna i sammanhanget är att det under det senaste årtiondet framkommit både medicinska och kirurgiska behandlingar (hårtransplantation) som effektivt kan stoppa håravfallet och återställa tidigare förlorat hår. Eller rättare: Skapa förutsättningar för att man skall kunna ge en illusion av att allt är som förut.
Orsaken till håravfall
Varje människa har mellan 100 000-150 000 hårsäckar fördelade i grupper om 1-5 stycken över huvudet. Ur varje hårsäck växer ett individuellt hårstrå. Varje hårsäck har en egen livscykel bestående av växtfas, övergångsfas och vilofas. 30 000-50 000 av våra hårsäckar är genetiskt programmerade att producera hår livet ut och är placerade i nacken och på sidorna av hjässan. De övriga hårsäckarna på hjässan kan vara mer eller mindre känsliga för dihydrotestosteron (förkortat DHT). Detta hormon uppkommer ur det manliga könshormonet testosteron. DHT påverkar hårsäckarna och gör att håret inte växer lika länge och att hårstråna blir tunnare – och så småningom färre. Men detta gäller alltså inte håret i nacken och på sidorna!
Håravfall hos män beror i den absoluta majoriteten av fallen på ärftliga orsaker, och kallas då manligt ärftligt håravfall (androgen alopeci). Håravfallet kan börja redan före 20 års ålder och märks genom att hårfästet kryper uppåt ovanför tinningarna och ger karaktäristiska flikar. På hjässan uppstår efterhand en kal fläck som blir större och större.
Även kvinnor kan ha ärftligt håravfall även om det inte är lika vanligt som hos män. De får gradvis tunnare hår inom ett ovalt område på främre delen av hjässan. Det uppstår sällan någon kal fläck hos kvinnor. Liksom hos män bevaras då håret i en krans runt nacke och tinningar. Ärftligt håravfall drabbar främst kvinnor i övergångsåldern, men även relativt unga kvinnor kan få det, med start redan före 30-årsåldern.
Det finns en annan mera diffus typ av håravfall hos kvinnor, där i princip allt hår på huvudet blir uttunnat. Orsaken är inte sällan järnbrist, även måttlig sådan kan drabba håret. Vissa p-piller kan också förorsaka hårtapp. Att kvinnor tappar hår efter förlossning beror på att det sker en hormonell omställning. Det brukar vara övergående. Vid ätstörningar lider all vävnad med hög ämnesomsättning mest, vilket märks på håret.
Vissa sjukdomar i hårbotten kan drabba hårväxten. Dit hör alopecia areata (helt kala, rundade partier av varierande storlek och antal uppkommer som led i att kroppens eget immunförsvar går till attack mot hårsäcksceller) och alopecia totalis (då den immunologiska processen drabbar allt hår på huvudet). Denna sjukdom kan läka ut spontant, men också återkomma. Vidare finns inflammatoriska tillstånd av olika slag, som specifikt drabbar hårsäckar (folliculiter). Vid mjälleksem och psoriasis kan omfattande hårtapp äga rum, men utläkning av hårbotten leder oftast till att håret återkommer. Även sjukdomar i helt andra organ kan ge en påverkan på hårkvaliteten, exempelvis för låg ämnesomsättning vid sköldkörtelsjukdomar. Läkemedel kan också orsaka problem med håret. Cellgiftsbehandlingar gör det ofta, en del p-piller kan ge betydande hårtapp hos vissa kvinnor. Olämplig livsstil (rökning, dåliga matvanor) och olämpliga hårvårdsprodukter och hårförlängningar identifieras slutligen ibland som huvudorsak till att man tappar hår. Så kallade dagsvaxer bör man helt undvika. Det finns en del vattenbaserade vaxer av god kvalitet, som i regel inte skadar hår och hårbotten.
...............................................................................................................
BEHANDLING AV HÅRAVFALL
Ärftligt håravfall kan behandlas med i huvudsak två metoder, förebyggande medicinering eller återställande hårtransplantation. De verkningsfulla mediciner som finns tillgängliga för att förebygga håravfall är Recrea, Rogaine och Propecia. Recrea innehåller samma aktiva ämne som Rogaine, nämligen minoxidil. Båda preparaten kan köpas receptfritt på Apoteket, användas av både kvinnor och män och ges i form av ett linement som stryks på i hårbotten. Preparatet Propecia ges i tablettform och måste förskrivas av läkare. Den aktiva beståndsdelen är finasterid, som utövar sin effekt genom att hämma uppkomsten av DHT´t i hårbotten så att det inte påverkar hårsäckarnas funktion.
För åtta av tio personer som använder något av ovanstående läkemedel stoppas fortsatt håravfall och ungefär hälften får tillbaka en del av sitt tidigare förlorade hår. Effekten är dock begränsad i den främre hårlinjen. För de som har så långt framskridet håravfall att de blivit flintskalliga har ovanstående mediciner ingen effekt. Om behandlingen med läkemedlen avbryts tar håravfallet ny fart inom ett par månader (ibland ännu snabbare) och fortsätter sedan i samma takt som innan behandlingen påbörjades.
Laserbehandling kan, med rätt urvalskriterier, också ha en plats som förebyggande behandling i tidiga skeden av tunnhårighet. Metoden är riskfri och numera också godkänd som medicinsk behandlingsform av amerikanska FDA. Effekten är svår att bevisa vetenskapligt på samma sätt som man bevisar effekten av ett läkemedel. Den exakta mekanismen för hur dessa speciella våglängder av laserljus kan stimulera hårsäckar är inte heller känd. Behandlingen kombineras ofta med läkemedel, vilket naturligtvis också försvårar bedömningen av hur mycket laserbehandligen bidragit till det samlade resultatet. Med dessa förbehåll kan ändå konstateras, att erfarenheter från Sverige visar att 8 av 10 rätt utvalda patienter inte kommer att vara missnöjda med sin laserbehandling vid ettårssummeringen. Kostnaden ligger på mellan 25 – 40 000 kr för första året (beroende på lokal konkurrenssituation). Det innefattar 40 – 50 behandlingar om 20 minuter. Därefter krävs underhållsbehandling 10-15 ggr per år vilket idag kostar 2 500-4 000 kr per år.
Hårtransplantation
Det har under åren funnits en del metoder för hårtransplantation som visat sig ineffektiva eller av andra orsaker olämpliga. Det har dock under senare tid utvecklats två metoder för hårtransplantation som är effektiva och ger ett för patienten utseendemässigt bra, säkert och bestående resultat. Behandlingarna innebär ett kirurgiskt ingrepp i vilket hår från nacke och tinningar - vars hårsäckar är genetiskt programmerade att producera hår livet ut och därigenom resistenta för påverkan av DHT - flyttas och "planteras" om på de kala partierna högre upp på hjässan där de växer fast och börjar producera helt naturligt hår.
Är jag en lämplig kandidat för en hårtransplantation?
De flesta män som lider av ärftligt håravfall med skallighet eller djupa vikar ovanför tinningarna kan förvänta sig goda resultat av en hårtransplantation. Även kvinnor som lider av symptom liknade manligt håravfall kan behandlas. Vissa personer kan dock förvänta sig bättre resultat än andra. Den faktor som i första hand påverkar resultatet grundar sig i hur mycket hår som går att transplantera i förhållande till hur mycket hår som behövs för att uppnå önskade resultat.
Hur mycket hår som går att transplantera beror på hur mycket DHT- resistent hår (sido- och nackhår) patienten har tillgängligt samt hur tjockt detta hår är. Hur mycket hår som behövs beror på hur stor yta som skall täckas samt vilka önskemål om tjocklek på håret som patienten har.
...............................................................................................................
HUR GÅR EN HÅRTRANSPLANTATION TILL?
De två mest moderna och effektiva metoderna för hårtransplantation kallas FUE (Follical Unit Extraxtion) och STRIP-metoden. FUE metoden innebär att enskilda hårsäckar/hårsäcksgrupper (1-4 hårstrån) plockas ut var för sig ur nack- och tinninghåret och placeras på hjässan. STRIP-metoden innebär att en hudremsa innehållandes ett stort antal hårsäcksgrupper tas ut i nacken varpå härsäcksgrupperna separeras ut och därefter i likhet med i FUE metoden placeras ut på hjässan. Snittet som uppkommer i nacken försluts med stygn och läker omärkbart eftersom ärret döljs av nackhåret. Suturtrådarna brukar tas bort redan efter en vecka.
Vid varje hårtransplantation kan man flytta upp till ungefär 2500 hårsäcksgrupper. Det motsvarar 7000-8000 hårstrån vid STRIP metoden, men oftast högst 5000 om transplantaten tagits ut med FUE-teknik Den sistnämnda metoden är dessutom 2-3 gånger dyrare, per flyttad hårsäck räknad. Genom att kombinera de båda metoderna kan man ibland nå upp mot 10 000 hårsäckar över ett behandlingstillfälle, som då sträcker sig över 2-3 dagar. Olika kliniker har utvecklat olika rutiner för sin verksamhet, varför beskrivningarna nedan inte skall tas alltför bokstavligt. Bilden ovan är förenklad, och skall illustrera principerna. Vid stripmetoden är exempelvis formen på den uttagna hudremsan inte som ett plåster, utan ändarna är kraftigt avsmalnande för att tillåta sammantänjning av snittkanterna till en tunn linje. Den yta som är tillgänglig för FUE är hela ”kransen”, inte bara nacken. Användningen av transplantat av olika slag (enkel- dubbel etc) anpassas helt efter hårtyp och andra individuella förutsättningar. I praktiken visar sig många ”singlar” innehålla vilande hårsäckar, varför man aldrig kan räkna med en så bred zon av singelhår som på bilden.
Hårtransplantation med STRIP-metoden steg för steg
Nedan beskrivs hur en hårtransplantation med STRIP metoden normalt sett går till. Dagens moderna metoder för hårtransplantation gör att ingreppet slutförs under 6-12 timmar och patienten kan lämna kliniken samma dag. En klinik i Sverige har som rutin att behålla patienterna till dagen efter, detta för att inte riskera att någon exempelvis kör bil under påverkan av de medikamenter som givits under dagen. Hårtransplantationen utförs i lokalbedövning och de allra flesta patienter förvånas över hur lite smärta/obehag de upplever under ingreppet. Många patienter sover, läser eller tittar på TV under tiden.
1. Patienten anländer till kliniken och förbereds för ingreppet som innebär att hårsäckar och hårsäcksgrupper med hår från nacken som är genetiskt programmerat att växa en hel livstid skall flyttas till de kala områdena på hjässan.
2. Patienten får sätta sig tillrätta i en bekväm stol varpå donationsområdet i nacken förbereds genom att håret på donatorhudstrimman trimmas och övrigt hår förbinds för att inte vara i vägen för kirurgen. När donationsområdet är färdigberett ges lokalbedövning som verkar efter ca 15 minuter. Vissa kliniker tillämpar kraftig sedering (ett tillstånd nära sömn, ej narkos) med ett valiumliknade ämne direkt i blodet för att minimera patientens obehag i denna situation.
3. Donatorsvävnaden i form av en ca 10 - 20 mm bred och 10- 25 cm lång hudstrimma innehållandes ca 1000-2500 hårsäcksgrupper med DHT-resistent hår avlägsnas med skalpell varpå såret dras ihop och försluts med stygn. Det undanbundna håret ovanför donationsområdet släpps ut och kammas över stygnen som döljs fullständigt.
4. Ur den avlägsnade hudstrimman utvinns med hjälp av precisionsverktyg och mikroskop de enskilda hårsäckarna/hårsäcksgrupperna och förbereds för transplantation till mottagningsområdet på hjässan. I tiden mellan utvinningen och implanteringen förvaras implantaten i en speciell lösning som skyddar dem från yttre påverkan.
5. Mottagningsgområdet förbereds och lokalbedövas. Inget av det befintliga håret i mottagningsområdet behöver trimmas, men det är alltid en fördel om patienten kan gå med på att raka dessa områden.
6. Små hål som skall inrymma de nya hårsäckarna sticks i mottagningsområdet med hjälp av ett nålliknade specialverktyg. Hålen placeras oregelbundet och i anpassade vinklar i syfte att följa utseendet av helt naturlig hårväxt. En del kliniker tillämpar ”stick-and-place”, vilket innebär att insnitt och inplantering sker fortlöpande. Andra kliniker försticker insnitten över hela eller delar av det område, som skall inplanteras.
7. Enskilda hårsäckar eller hårsäcksgrupper placeras var för sig i de förberedda hålen i mottagningsområdet. Hårsäckar/hårsäcksgrupper om 1-2 hår placeras längst fram på hjässan och skapar det nya framskjutna hårfästet. Hårsäcksgrupper om 2-4 hårstrån placeras längre upp på hjässan. Också detta för att följa utseendet av helt naturlig hårväxt.
8. Efter hårtransplantationen har patienten hundratals små stickhål (0,6-1 mm) innehållandes fungerande hårsäckar ur vilka det sticker upp korta små hår. De små stickhålen läker snabbt och efter ungefär två veckor kvarstår normalt sett varken de små läkningsskorporna eller någon större rodnad i hårbotten. Det finns dock en stor variation i läkningsprocessen, och personer med känslig hud kan vara rodnade länge.
Hårtransplantation med FUE-metoden steg för steg
FUE metoden skiljer sig ifrån STRIP metoden med avseende på hur det hår som skall flyttas utvinns från givarområdet. Själva transplantationsmomentet i vilket de avskilda hårsäcksgrupperna sätts på plats är identiskt i oavsett metodval. Hårtransplantationen utförs i lokalbedövning och de allra flesta patienter förvånas över hur lite smärta/obehag de upplever under ingreppet. Många patienter sover, läser eller tittar på TV under tiden.
1. Patienten anländer till kliniken och förbereds för ingreppet som innebär att hårsäckar och hårsäcksgrupper med hår från nacke och tinningar, som är genetiskt programmerat att växa en hel livstid, skall flyttas till de kala områdena på hjässan.
2. Patienten lägger sig tillrätta på ett behandlingsbord och donationsområdet i nacken lokalbedövas. Vid detta moment väljer vissa kliniker att kraftigt sedera patienten genom att ge läkemedlet Dormicum direkt i blodet. Även om lokalbedövningen kan vara smärtsam, leder sederingen till att patienten som regel inte har något minne av detta.
3. Hårsäcksgrupperna från givarområdet plockas manuellt ut en och en med hjälp av en specialtillverkad nål. Varje utlyft hårsäcksgrupp omgärdas av en cylinderformad vävnadstub med omkretsen 0.6-1 mm. I tiden mellan plockningen och implanteringen förvaras implantaten i en speciell lösning som skyddar dem från yttre påverkan.
4. Mottagningsgområdet förbereds och lokalbedövas. Inget av det befintliga håret i mottagningsområdet behöver trimmas, men eftersom donationsområdet redan rakats väljer patienten ofta att raka hjässan samtidigt.
5. Små hål som skall inrymma de nya hårsäckarna sticks i mottagningsområdet med hjälp av ett nålliknade specialverktyg. Hålen placeras oregelbundet och i anpassade vinklar i syfte att följa utseendet av helt naturlig hårväxt.
6. Enskilda hårsäckar eller hårsäcksgrupper placeras var för sig i de förberedda hålen i mottagningsområdet. Hårsäckar/hårsäcksgrupper om 1-2 hår placeras längst fram på hjässan och utgör det nya framskjutna hårfästet. Hårsäcksgrupper om 2-4 hårstrån placeras längre upp på hjässan. Också detta för att följa utseendet av helt naturlig hårväxt.
7. Efter hårtransplantationen har patienten hundratals små stickhål (0,6-1 mm) innehållandes fungerande hårsäckar ur vilka det sticker upp korta små hår. De små stickhålen läker snabbt och efter en till två veckor kvarstår normalt sett varken de små läkningsskorporna eller någon nämnvärd rodnad i hårbotten. De små hålen i donationsområdet försvinner lika fort.
...............................................................................................................
VILKEN METOD FÖR HÅRTANSPLANTATION SKALL MAN VÄLJA - FUE eller STRIP?
Den huvudsakliga fördelen med FUE i förhållande till STRIP är att inget snitt behövs läggas i skalpen för att utvinna det hår som skall flyttas till mottagarområdet. Detta gör att patienten slipper bära ett ärr i hårbotten, vilket dock bara har betydelse för den som absolut vill kunna raka sig eller snagga sig mycket kort i framtiden. Men att utvinna donatorhåret med hjälp av FUE metoden innebär också vissa begränsningar samt en 2-3 gånger högre kostnad, jämfört med STRIP-metoden.
FUE-metodens huvudsakliga begränsning I förhållande till STRIP-metoden är att man inte kan utvinna lika många transplanterbara hårsäckar från mittendelen (den optimala zonen) i nackhåret. Vid användning av STRIP-metoden tas både håret och huden i hudstrimman bort från den optimala platsen i nackhåret vilket gör att allt hår i det aktuella området kan avlägsnas och transplanteras. När hudremsan är borttagen sys sårkanterna ihop.
En utbredd uppfattning bland blivande patienter är, att FUE aldrig efterlämnar ärr. Det är inte riktigt sant. Om transplantaten utplockas för tätt uppkommer ofta en diskret vit fläckighet. I praktiken är dessa ärr oftast så små att man inte lägger märke till dem ens efter rakning.
Den som har stora ytor att täcka bör noga tänka sig för, innan man väljer FUE, och detta främst av kostnadsskäl. Har man inte genomgått hårtransplantationer tidigare, och vänder sig till en klinik med kompetenta kirurger, är STRIP-metoden behäftad med väldigt liten komplikationsrisk. Med modern, vävnadsvänlig teknik behöver man inte oroa sig, även om enstaka individer kan ha en problematisk sårläkning och undantagsvis få vertikala streck efter suturtrådarna (så kallat staketärr), eller en något bredare ärrlinje. I de flesta fall kabn man hämta ut hår två gånger från samma nacke, med minst ett års mellanrum, utan att få problem med ärr och läkning. Vid andra tillfället avlägsnas ärret efter den första operationen. På så vis kan man hos de flesta skörda över 10 000 hårsäckar, och har ändå bevarat möjligheten att vid senare behov komplettera uttaget med antingen en tredje STRIP eller FUE.
FUE kan vara ett bra alternativ vid behov av små mängder hårsäckar, till exempel för att förstärka sidorna av luggen i relativt tidiga skeden av manligt håravfall. Den främsta fördelen med metoden är dock att den tillåter skörd från sådana områden där det är olämpligt att ta ut en sammanhängande hurremsa. Detta gäller tinningarna samt områden i bakhuvudet som ligger högt upp eller långt ner. Likaså finns situationer, när patiente n kanske genomgått omoderna ingrepp under 70- och 80-talet, och på så vis gjort STRIP-alternativet olämpligt. Dock skall sägas att även en ärrig nacke, som kanske ter sig som väldigt stram, kan förberedas med speciell massageteknik, så att det blir möjligt att utföra en ärrplastik där hårsäckar samtidigt kan tas till vara.
Nedan summeras för- och nackdelarna med FUE-metoden
+ Inget ärr uppkommer i nacken (fördel för de som vill raka sig, eller bära
sitt hår i mycket kort frisyr)
+ Kortare läkningstid i donationsområdet
+ Idealiskt för att reparera/dölja donationsärr från tidigare hårtransplantation
+ Utgör ett alternativ i de fall skalpen är för tight för användande av STRIP-
metoden, eller där de centrala delarna av nacken redan utnyttjats till fullo
vid tidigare ingrepp.
+ Ger möjlighet att utvinna finare hår från nedre delen av nacken för
användande i hårfästet eller ögonbryn e.t.c. Hårsäckar från tinningarna kan
bara skördas med FUE.
+ Gör det teoretiskt möjligt att utvinna och använda hår från andra delar av
kroppen.
- Ger mindre tillgång på kvalitativt transplanterbart hår vid ett och samma
tillfälle
- Större svårighet att utvinna hela hårsäcken
- De utvunna hårsäcksgrupperna är mer känsliga för skada under
insättningsprocessen eftersom de ofta saknar skyddande epidermis och fett
som de hårsäcksgrupper som utvinns vid STRIP har.
- Hår som utvunnits utanför den optimala zonen i nackhåret förblir ej
permanent. Kirurgen kan frestas att gå utanför de "säkra" gränserna i
jakten på ett stort antal transplantat.
- Volymen av hår som kan förflyttas under ett operationstillfälle är begränsat
vilket innebär att ytterligare ingrepp krävs för att uppnå
samma hårtäckningsgrad som vid ett enskilt maximalt STRIP-ingrepp.
- Tar mer tid i anspråk och är därför betydligt dyrare än STRIP-metoden.
Tiden efter din hårtransplantation
Tiden efter en hårtransplantation ser ungefär lika dan ut oavsett om man använt STRIP- eller FUE-metoden. Håret kan tvättas med Schampo redan inom ett par dagar, om man undviker att mekaniskt påvcerka den transplanterade ytan samt ett eventuellt sår i nacken. Vid STRIP måste patienten avhålla sig från krävande fysisk ansträngning som träning i ungefär tre veckor medan snittet i nacken där donatorshudstrimman hämtats läker.
Efter mindre omfattande hårtransplantationer kan du återgå till jobbet inom en vecka. Du bär inget förband och om STRIP använts så döljs stygnen i nacken av överkammat hår. Vid mer omfattande hårtransplantationer till främre delar av hjässan är det snarare regel än undantag att du drabbas av ”pluffsighet” i ansiktet. Detta är ofarligt, och svullnaden lägger sig alltid inom en vecka. Om du har ett fysiskt krävande arbete får du räkna med minst en och ofta två veckors sjukskrivning efter en stripoperation. Med FUE finns sällan behov av mer än en veckas sjukskrivning.
Efter ingreppet går det transplanterade håret in i en vilofas och de hårstrån som växer ur de transplanterade hårsäckarna kan lossna. Detta är helt naturligt och sker normalt sett inom de två första månaderna. Efter ungefär två månader påbörjar de transplanterade hårsäckarna sin växtfas på sin nya plats och återväxten av hår blir synlig. Efter 6-8 månader har håret normalt sett växt så pass att man kan se det slutgiltiga resultatet vilket för de allra flesta är en mycket positiv upplevelse. En upplevelse som normalt sett varar livet ut eftersom det transplanterade håret aldrig slutar växa.
I syfte att skapa bästa tänkbara tillväxtsförutsättningar för det transplanterade håret rekommenderas i vissa fall tilläggsbehandling med laser eller läkemedlen Rogaine, Recrea eller Propecia. Man måste komma ihåg att en hårtransplantation inte ”botar” manligt håravfall.
Risker och bieffekter
Riskerna vid en hårtransplantation oavsett metodval är att anse som mycket små. Vid användande av STRIP finns dock en viss risk för missprydande ärrbildning i tagningsområdet vilket kan komma att behöva åtgärdas genom ärrplastik eller genom att med hjälp av FUE-metoden implantera hår i ärret och därigenom dölja det. Dessa risker minimeras vid korrekt och omdömesgill kirurgisk teknik. I de flesta fall är det olämpligt att ta ut bredare hudremsor än 20 mm. Att öka bredden för att utvinna ytterligare några hundra transplantat innebär ett oproportionellt risktagande, och är dessutom inte ändamålsenligt. Vid ett andra STRIP-uttag blir det ett lägre utbyte av hår, om nacken ”överutnyttjats” vid första tillfället.
I alla ingrepp där huden penetreras föreligger viss risk för infektion vilket i förekommande fall enkelt behandlas med rengöring och antibiotika som förskrivs av kliniken eller annan läkare.
Vissa patienter som genomgått hårtransplantation med STRIP-metoden får svullnad i pannan och ögonlocken. Detta kan ibland leda till blåmärken typ "blåklockor". Denna komplikation drabbar nästan uteslutande dem som sover på magen dagarna efter operation och övergår efter ca 5 dagar.
När en hudremsa tas ut kommer kirurgen samtidigt att kapa tusentals osynliga nervtrådar i underhudsfettet. Patienten kommer därför under ca ett halvår att ha ”frigolitkänsla” i bakhuvudet. Känseln återkommer gradvis, det är en naturlig del av läkningsprocessen. Också de ytor som transplanteras drabbas ofta av någon grad av övergående känselbortfall. Detta är i praktiken ett mycket litet problem, men får naturligtvis inte komma som en överraskning direkt efter ingreppet.
Kostnad/pris för en hårtransplantation
Kostnaden för en hårtransplantation är mycket svår att på förhand bedöma men påverkas i första hand av följande faktorer:
1. Val av metod för utvinning av donationshår - FUE eller STRIP
2. Kvalitet på donationshåret - täthet, färg, tjocklek
3. Storleken på det område som skall behandlas/täckas
4. Kvalitén på eventuell befintlig hårväxt i det område som skall
behandlas/täckas
5. Patientens önskemål om hårtäthet i det område som skall
behandlas/täckas
För att ge en uppfattning om kostnadsbilden kan nämnas att ett behandlingstillfälle med FUE metoden (8-16 h) kostar mellan 60 000-120 000 kr. Värt att ha i åtanke är att det kan krävas mer än ett behandlingstillfälle för att uppnå vad patienten bedömer som fullgoda resultat.
Kostnaden för ett behandlingstillfälle med STRIP-metoden (6-12 h) stannar normalt sett på mellan 20 000-50 000 kr. Värt att notera är att det – åtminstone på kort sikt - ofta räcker med ett behandlingstillfälle då STRIP-metoden innebär att ett större antal hårsäckar kan utvinnas och transplanteras vid samma tillfälle.
Det kan tyckas att klinikerna har väldigt hög timpeng. Man bör dock hålla i minnet att en hårtransplantation engagerar många personer, och att själva det kirurgiska ingreppet bara är en del av behandlingen.
|
|
