Fettsugning med traditionell metod

Fettsugning eller liposkulptur som det också kallas har utförts sedan 70-talet. I början användes ett mycket enkel och logisk metod, man stack helt enkelt in ett ihåligt metallrör kopplat till en vakuumsug i fettlagret under huden. När metallröret befann sig fettlagret slog man sönder fettstrukturerna genom att föra metallröret fram och tillbaka varpå fettcellerna lossnade så att de kunde sugas ut.

När kirurgen i ovanstående metod förde metallröret fram och tillbaka genom fettlagret kunde han/hon inte undvika att även kapa av ett relativt stort antal av de blodkärl som finns i fettlagret. Detta orsakade en hel del blödning vilket i sin tur ledde till svullnad, blåmärken, blod- och vätskeförluster. Arbetet var tröttsamt för kirurgen och det kunde vara svårt att avgöra hur mycket fett som avlägsnats vilket ökade risken för ojämnheter.

Det stora traumat som vävnaden utsattes för och de stora vätskeförlusterna som uppkom under en fettsugning ledde till ett tämligen bevärligt postoperativt förlopp för patienten med omfattande svullnad, blåmärken, smärta och påföljande behov av ledighet för återhämtning.

Utvecklade metoder för traditionell fettsugning

Även om de grundläggande principerna i tillvägagångssättet vid en fettsugning med traditionell metod till stor del är desamma än idag har teknikerna förfinats och utvecklats i syfte att göra dem enklare, säkrare, effektivare och mer skonsamma än tidigare.

Från torr till våt fettsugning

Den första och största förändringen innebär att man numera vid alla typer av fettsugningar använder en särskild vätskelösning, s.k. Kleinlösning, som man injicerar i fettlagret innan man påbörjar fettsugningen. Denna process kallas för infiltration.

Kleinlösning består av saltvatten, bedövningsmedel och adrenalin. Vätskan som injicerats får fettvävnaden en svälla vilket gör den lättare att avlägsna och minimerar vätskeförlusten samtidigt som adrenalinet gör att blodkärlen drar ihop sig. Detta minskar blödning med påföljande svullnad och blåmärken.

Hur mycket vätskelösning som injiceras varierar beroende på mängden fett som skall avlägsnas, behandlingsområde samt kirurgens preferenser. Det kan röra sig om tredubbelt fettmängden som skall avlägsnas, lika mycket eller mindre.

Vid torr fettsugning förbereds i motsats till vid våt fettsugning (eng. tumescent liposuction) inte fettvävnaden med någon vätskelösning. Denna metod används dock inte längre. I USA används ibland begreppen ”wet” och ”superwet” lipusuction. Dessa benämningar avser då endast skillnaden i hur mycket vätskelösning som används. Någon sådan distinktion görs sällan på europeiska kliniker.

Ultraljud som bryter ned fettcellerna

Under en fettsugning slås fettstrukturerna sönder med hjälp av den mekaniska kraft som kirurgen använder sig av för att föra sonden fram och tillbaka i fettlagret. I mjuka områden går detta relativt enkelt men i hårdare mer fibrösa (bindvävstäta) områden som ex. mage, höfter eller rygg krävs det både mer kraft samtidigt som det kan vara svårare att få fettet att lossna så det kan sugas ut.

Vid fettsugning av stora fettdepåer eller i fibrösa områden bearbetar man därför ibland fettet med hjälp av en sond försedd med en ultraljudsgivare innan det sugs ut. Ultraljudsvågorna bryter ner fettet och man kan sedan enklare suga ut det ”smälta” fettet.

Fettsugning med stöd av ultraljud tar på grund av det extra momentet lite längre tid och är därför något dyrare men anses mer effektiv för avlägsnande av stora mängder fett eller vid behandling av hårdare, mer fibrösa områden. Metoden anses även mer effektiv vid ingrepp för andra gången. Den ger även en viss hudåtstramning i det behandlade området.

Med proceduren följer dock en förhöjd risk för yttre och inre bränn- och nervskador. I USA benämns denna metod UAL- Ultrasound-Assisted Liposuction.

Vibrationer underlättar kirurgens arbete

För att bryta ned fettlagret så att fettcellerna kan sugas ut har kirurgen tidigare tvingats förlita sig på sin egen armstyrka. Detta har dock visat sig tröttsamt och kan även enligt vissa kirurger öka risken för ojämnheter. För att lösa detta har man därför tagit fram en sond som drivs med en liten motor vars vibrationer underlättar kirurgens arbete.

Användning av vibrationsförstärkt sond gör att behandlingen går något fortare men blir samtidigt lite mer påfrestande på vävnaden. Fettsugning med hjälp av en motorförstärkt sond kallas i USA för PAL – Power Assisted Liposuction.

På grund av att denna metod resulterar i piggare kirurger och att det går lättare att föra sonden genom fettlagret menar många användare av tekniken att den i slutändan ofta leder till ett jämnare resultat eller åtminstone minskar risken för synliga ojämnheter.

Slutsats om metoder för traditionell fettsugning

Som patient är det bra att känna till att en modern fettsugning utförd med traditionell metod utförs med våt teknik och vid behov med stöd av ultraljud.

Om kirurgen dessutom har tillgång till en motordriven sond är du försäkrad om att den senaste tekniken för traditionell fettsugning står till klinikens och därmed ditt förfogande. Det val av metod som din kirurg gör påverkas därför inte i första hand av klinikens begränsade resurser utan av dina behov.

« De olika metoderna för fettsugning | Fettsugning med laser (laserfettsugning) »