Vid en bröstförstoring lägger man in implantat av silikon bakom de naturliga brösten. Implantaten kan placeras bakom eller framför bröstmuskeln.
Den vanligaste placeringen av bröstimplantat är bakom bröstmuskeln. Båda alternativen har både för- och nackdelar. Fortsätt läsa för att lära dig mer.
Placeringen bakom bröstvävnaden kallas subglandulär på fackspråk och motsvarigheten för bakom muskeln blir då s.k. submuskulär eller subpectoral placering.
Den vanligaste metoden är placering bakom muskeln. I den fortsatta texten tittar vi lite närmare på de båda placeringsalternativen och dess potentiella för- och nackdelar.
Att lägga in bröstimplantat innebär ur medicinisk synvinkel ett antal utmaningar. Först och främst vill att resultatet skall bli snyggt och ”naturligt” i den mening att man inte vill att implantatet skall synas genom huden.
För att dölja implantatet krävs att det finns vävnad mellan implantatet och huden. På fackspråk kallas detta vävnadstäckning.
En patient med mycket små bröst har väldigt lite bröstvävnad. I dessa fall placerar man implantatet bakom muskeln och tar på så sätt hjälp av bröstmuskeln att täcka implantatet. I dessa fall är valet ganska enkelt. Man placerar normalt sett bakom muskeln.
När man placerar ett implantat bakom muskeln måste man skära igenom en del muskelfibrer. Detta innebär en viss skada s.k. trauma. Samtidigt kommer implantatet att påverkas av muskelns egenskaper på olika sätt:
Med de senaste teknikerna för bakomplacering (dual-plane) finns det, så snart de muskelfibrer man skurit igenom läkt, få nackdelar med att placera implantaten bakom muskeln. Några kan man dock se.
Om kirurgen utformar den vävnadficka som implantatet placeras i på fel sätt finns det risk för att bröstmuskeln pressar ned implantatet. Detta kan medföra en s.k. ”bottom out”.
Det finns forskning som tyder på att risken för skador på implantaten s.k. rupturer är något högre vid placering bakom muskeln.
Även risken för rotation vid användning av anatomiska implantat är enligt den Amerikanska kontrollmyndigheten FDA något högre med denna placeringsmetod. De nya texturerade ytorna på implantaten reducerar dock troligen denna risk på ett betydande sätt.
I båda fallen beror detta på bröstmuskelns rörelsepåverkan på implantaten.
Fördelarna med att placera bröstimplantatet framför bröstmuskeln är, efter utveckling av moderna implantat och förfinade tekniker, inte lika många som de varit tidigare.
De flesta kirurger är överens om att patienter som har tillräckligt med egen bröstvävnad för att täcka implantaten kan få det mest naturliga utseendet och känslan vid placering framför muskeln.
Många kirurger anser att placering framför bröstmuskeln är den lämpligaste metoden för bröstförstoring hos patienter med ett visst brösthäng. Detta beror på att bröstmuskeln fixerar implantaten i sitt ursprungliga läge.
Om man i ett sådant fall placerar bröstimplantaten bakom muskeln så finns risken att det hamnar för högt i förhållande till den naturliga bröstvävnadens läge. Detta kan leda till ett onaturligt utseende där bröstvävnaden upplevs hänga från den fastare överdelen av implantatet.
Nackdelarna med att placera bröstimplantaten framför bröstmuskeln består enligt vissa kirurger bl.a. i att brösten får ett sämre stöd av kroppen. Detta kan kan leda till att de sjunker på ett tidigare stadium än vid placering bakom.
Risken för ojämnheter s.k. rippling och att implantatens ytterkanter blir synliga är större. Detta beror på den tunnare vävnadstäckningen gör att implantaten befinner sig närmre ytan. Detta blir därför särskilt viktigt hos patienter med lite egen bröstvävnad.