Kan jag få hjälp med finansiering av bröstförstoring p.g.a. psykiskt lidande?

Hej,

Jag vet inte exakt vart jag ska börja men ska försöka fatta mig kort. Det hela handlar iaf om en bröstförstorning.

Detta var ett brev jag skrev till min psykolog då jag inte klarade av att berätta vad som hänt och hur jag har mått/mår….

När jag började 7:an (14 år sedan) tror jag allt började. Jag började jämföra mig med allt och alla och insåg att jag inte hade några som helst former och jobbigast var ju då brösten.

Jag trivdes inte alls med min kropp och kände bara att allt var fel. Jag jämförde mig till och med med min egen syster. Sen gick allt mer eller mindre utför….

Jag började hata min kropp mer och mer och vissa dagar bröt jag ihop för att jag var platt som en planka och hade absolut inga bröst alls. Jag mådde så dåligt att jag skar upp mina handleder gång på gång och på mitt vänstra bröst ristade jag in ett ”M”

Kanske var det ett rop på ”hjälp, jag mår inte bra” men ingen såg det och jag berättade aldrig något. Så kom året då jag började gymnasiet.

Jag började må mer och mer dåligt igen och allt pga av mina bröst. Nu var dom ju inte bara små utan nu hade jag även ett ärr. 2008 träffade jag min sambo.

Jag vill verkligen inte att han ska se eller röra vid mina bröst. Han säger ”Du är fin som du är” Men det är väldigt svårt att ta åt sig det när man själv inte trivs.
Går vi och lägger oss är jag den som sover med stort linne på. Duscha eller bada gör jag helst själv och en tajt tröja sätter jag helst inte på mig.

Enda och första gången han fick se och röra vid mina bröst var när jag var gravid och en stund efter förlossningen och det är första gången jag har kunnat slappnat av och bara varit mig själv. Jag gick då från en a/aa-kupa till en c-kupa.

Jag vet inte vad jag mer ska skriva men ändå finns det så mycket mer.
När jag mådde som sämst över brösten kände jag bara ”Jag orkar inte mer”
Idag mår jag fortfarande dåligt över mina bröst. Det är inte alls kul eller lätt att få tag på en bh ens när man har en a-kupa på ena bröstet och en aa-kupa på andra.

Jag vill inte gå till en badstrand på sommaren för det slutar alltid med att jag börjar gråta för att jag inte trivs med min kropp.

Jag hatar verkligen att gå att köpa underkläder och kläder för jag känner mig inte det minsta kvinlig för ingenting passar. Tar hellre på mig stora tröjor. Jag tycker till och med att det är jobbigt att umgås med mina egna vänner och jag inte är den som tar kontakt med andra i första taget.

Jag har försökt tränat upp bröstmuskeln för att försöka få upp ”volymen” men inte ens det hjälper. Jag mår likadant iaf och ingen förändrig har det blivit heller.
Nu vill jag inte ens gå till gymmet för när jag har satt på mig en sport-bh blir jag totalt platt och har jag då en t-shirt på mig ser jag mer manlig ut.

När jag väntade våran dotter och var i v 25 blev jag inlaggd på förlossningen då sedan våran dotter föddes i v 26. Jag hade då varit sjukskriven en längre tid och när jag låg där inne så fick jag sparken från mitt jobb.

Jag undrar nu om det finns någon ekonomisk hjälp för att kunna genomföra en bröstförstoring? Och kanske hjälp med att ta bort mitt ärr?

Hur ska jag gå till väga?
(Har redan kontakt med en psykolog som sa ”implantat kanske vore något”)

Tack för en bra sida med mycket information!

Mvh/LMG