Panikslagen efter min näsplastik

Jag har tidigare ställt en fråga angående att kombinera funktionell och estetisk kirurgi.

Jag är en 35-årig tvåbarnsmor utan någon erfarenhet av plastikkirurgiska ingrepp. Är inte på något sätt extremt fåfäng och kommer till exempel inte att operera brösten som var och varannan i min omgivning gör. Accepterar mitt utseende och har inte haft några extrema komplex för min näsa även om jag önskat en förfining av den. Anser mig själv psykiskt stabil och kände mig redo för mitt ingrepp.

Jag har för två dagar sedan gjort en näsplastik med korrigering av nässkiljeväggen. Har haft problem med ensidig nästäppa så länge jag kan minnas.

Jag kände att när jag ändå skulle betala för att korrigera skiljeväggen så kunde jag lika gärna ändra lite på formen. Hade bland annat en liten knöl och lite hög näsrygg.

Kirugen konstaterade när han inspekterade näsan utifrån att den var deformerad och att benen (det som de kallar korthus) var tryckta åt ett håll och hade olika lutning. Så det skulle rätas upp samtidigt som de skulle sänkas för att få en nättare profil.

Så långt kändes det som att vi var överens. Jag visade även lite bilder på näsor som jag tyckte var fina i profil samt bilder på vad jag inte gillade. Tyckte att jag var tydlig med att jag inte ville ha någon liten uppåtnäsa.

Han sa direkt att han inte ville röra nästippen mer än nödvändigt eftersom den var lite assymetrisk innan och han sa att den delen av nässkiljeväggen som syntes genom näsborren skulle han bara skära bort och inte hålla på och flytta på nässkiljeväggen något framme vid tippen.

Allt detta kändes helt ok och jag hade inga synpunkter på detta.

Vi började sedan diskutera vinkeln mellan nästipp och överläpp. Jag visade på bilderna att jag tycker det ser fint ut med lite vinkel och då sa han att han kunde sy upp näsan någon millimeter. Jag frågade om det skulle påverka näsans utseende framifrån eftersom jag var livrädd för att inte känna igen mig själv. Han sa att det inte borde göra det. Han ritade även i övergången mellan nästippen och brosknäsan att han skulle korta där med 2 mm tror jag det var.

Min näskiljevägg var tydligen helt deformerad och de fick hämta in specialinstrument och ingreppet tog extra lång tid. Hela högra sidan av näsan var blockerad och operationsköterskan sa att det var helt galet hur mycket material de hade avlägsnat. Hon hade nämligen fotograferat när de la upp det de på dukarna efteråt.

Jag är extremt svullen nu efteråt. Definitivt mer än genomsnittet. Ögonen är nästan igenmurade och mellan ögonbrynen ser jag ut som ett lejon eller en avatar.

Nu till det värsta dock. Jag upplever att näsan blivit alldeles för kort. Jag tycker att avståndet mellan näsan och överläppen är gigantiskt och att jag ser ut som en apa. Nästa grej är att jag tycker att jag fått en grisnäsa. Innan operationen syntes inte mina näsborrar nästan något framifrån och nu tycker jag att man ser rätt in i dom vilket var min största skräck.

Lång redogörelse innan jag kommer till mina frågor men här kommer de:

1. Hur mycket tror du svullnaden påverkar grisnäsan och längden på näsan? All hud som just nu är upptryckt runt ögonen och mellan ögonbrynen/panna kommer den att ”ramla ner” på näsan så att den blir längre?

2. Vad säger du om ingreppet d.v.s. att sy upp tippen 1 mm och att korta brosket på näsryggen 2 mm? Är detta stora ingrepp? På kirurgen lät det som att det var väldigt små justeringar men det kanske det inte är? Jag kanske av misstag har beställt en hollywoodnäsa a la Michael Jackson?

3. Sist men inte minst, vad kan man göra när man ångrar en sådan här operation? Min kirurg vände taggarna utåt lite när jag var alldeles förskräckt dagen efter och menade att det var det här jag beställt. Han sa även att de flesta brukar tycka att tippen sjunker för mycket.

4. Om det kvarstår och jag vill ha en korrektion så vet jag ju att jag måste vänta. Går det att göra något under tiden typ fylla på med filler eller liknande. Jag vill bara slippa de överexponerade näsborrarna som ger mig fullkomlig panik när jag tittar i spegeln.

Ursäkta det långa inlägget men det här var mer psykiskt påfrestande än jag hade kunnat föreställa mig så jag behöver skriva av mig lite.

Tack på förhand!