
Under en hårtransplantation hämtar man hårsäckar från ett givarområde (i sidorna och nacken) och flyttar det till ett mottagarområde (normalt sett uppe på huvudet).
- Man anländer till kliniken på operationsdagens morgon. Om man har långt att resa kan man i vissa fall få komma kvällen innan.
- Alla hårtransplantationer utförs i lokalbedövning i kombination med lugnande medicin. Patienten befinner sig under ingreppet i ett sorts halvvaket/drogat tillstånd. Man känner ingen smärta eller direkt obehag. Många patienter sover, läser eller tittar på TV under tiden.
- Själva operationen tar mellan 2-10 timmar att genomföra beroende på ingreppets omfattning.
- Efter operationen får man lägga sig och vila ett par timmar tills läkemedlen släpper. Därefter kan man gå hem. Det är ofta inte läge att köra bil på operationsdagen.
- Alla kliniker har lite olika rutiner för sin verksamhet. Exakt hur operationen går till kan därför skilja sig lite men principen är densamma.
Hårtransplantation med FUE-metoden

Vid en hårtransplantation med FUE metoden plockas hundra- eller tusentals hårsäckar ut en i taget och stoppas sedan in på sina nya platser.
Operationen kan delas in i två steg; hämtning och transplantation. Först hämtas transplantaten som ”grafts” från donationsområdet i nacke och sidor. Därefter och flyttas de till de kala områdena på hjässan.
FUE-transplantation steg för steg

När patienten anländer till operationssalen får han/hon lägga sig på ett behandlingsbord. Ingreppet utförs sedan i liggande eller halvsittande ställning.
- Operationen börjar med att donationsomådet rakas rent från hår. Därefter steriltvättas området och så sätter man lokalbedövningen.
- Hårsäckarna plockas eller borras ut (beroende på vilken metod som används).
- Varje utplockad hårsäcksgrupp omgärdas av en cylinderformad vävnadstub med omkretsen 0.6-1 mm.
- I tiden mellan plockningen och implanteringen förvaras implantaten i en speciell lösning som skyddar dem från yttre påverkan.
- När hämtningen är klar förbereds och lokalbedövas mottagarområdet. Håret i mottagningsområdet behöver inte rakas men eftersom donationsområdet redan rakats väljer patienterna ofta att raka hjässan samtidigt.
- Transplantationsmomentet börjar med att man sticker små mm-stora hål i mottagningsområdet med hjälp av ett nålliknade specialverktyg. Hålen placeras oregelbundet och i anpassade vinklar för att imitera naturlig hårväxt.
- Enskilda hårsäckar eller hårsäcksgrupper placeras var för sig i de förberedda hålen i mottagningsområdet.
- Hårsäckar med 1-2 hår placeras längst fram i det nya hårfästet. Hårsäcksgrupper om 2-4 hårstrån placeras längre upp på hjässan. Denna placering imiterar helt naturlig hårväxt.

Efter hårtransplantationen har patienten hundratals små stickhål (0,6-1 mm) innehållandes fungerande hårsäckar. Ur varje hårsäck ur vilka det sticker upp korta små hårstrån.

1. Givarytan efter utvinning av implataten med FUE 2. Givarytan en vecka postoperativt 3. Transplantaten 4. Mottagarområdet en vecka postoperativt
De små stickhålen läker snabbt och efter en till två veckor kvarstår normalt sett varken de små läkningsskorporna eller någon nämnvärd rodnad i hårbotten. De små hålen i donationsområdet försvinner lika fort.
Olika tekniker för FUE-transplantation
Utvecklingen inom FUE-transplantationer har kommit långt men den fortsätter. Det finns därför lite olika metoder och tekniker som kan vara bra att känna till.
Hårtransplantaten kan plockas eller borras ut

I det första steget i en FUE-transplantation hämtar man transplantaten från givarytan i nacken eller sidorna. Detta kan man göra på två sätt:
- Man borrar ut hårsäckarna med hjälp av en liten ihålig borr. Denna teknik kallas för maskindriven FUE.
- Man plockar ur hårsäckarna med en ihålig nål (punchnål). Detta kallas för manuell FUE.
Manuella punchnålar med 0,75 – 0,8 mm dimeter ger knappast ärrfläckar, men redan vid 0,9 mm blir den risken påtaglig.
Maskindriven FUE ger sämre kontroll i hämtningen av hårtransplantaten, eftersom den som arbetar inte får samma känsla och kontakt med hårsäckarna under huden. Detta kan vara problematiskt ifall hårsäckarna har en annan riktning under huden än den förmodade.
Många missar i skördningen av transplantaten är inte bra, bl.a. för att det kan leda till en lång period när finnar uppträder i tagområdena.
Ett problem vid mycket omfattande FUE kan vara att man kan få ont i tag-områdena under en relativt lång period. Det händer då och då vid ”extrema” uttag, men nästan aldrig vid mer normala operationer kring 2000 grafts.
Hårsäckarna sätts in i ett eller två steg
Man kan återplantera de hårsäckar man plockat eller borrat ur på två sätt:
- I den ena tekniken gör man först ett millimeterstort hål/snitt med en skalpell. Därefter stoppar man in transplantaten i hålen. Man skulle kunna se detta som en tvåstegsmetod.
- I den andra metoden göra man hålen och stoppar in transplantaten i ett och samma moment. Till sin hjälp har man en s.k. ”implanter” eller implantator på svenska. Denna metod kan ses som en enstegsteknik.
Vilken av ovanstående metoder som är ”bäst” är svårt att säga. Båda har sina förespråkare. Bladet som används i tvåstagsmetoden är oerhört tunt för att vävnadsskadan skall minimeras. Man gör större sår i huden med implantatorer.
I slutändan är metodvalet för implantation sannolikt frågan om en vanesak. Man kan sätta transplantat i önskad vinkel, riktning och täthet med båda teknikerna.
Direkttransplantation – möjligen en framtidsmetod
Utöver ovanstående metoder finns det även en sorts ”specialvariant” där man hämtar och implanterar hårsäckarna i samma moment. Man kan se på tekniken som en sorts direkttransplantation.
- Teoretiskt låter det som att direkttransplantation skulle vara både smidig och främja god uppväxt. I praktiken går det dock inte att visa att det blir någon skillnad.
- Även ”direktimplanterade” hårsäckar går in i vilofas efter 2-3 veckor precis som grafts planterade med mer traditionella tekniker.
- Hårsäckar klarar hantering bra så länge de förvaras i sin näringslösning och inte utsätts för torka.
Hårtransplantation med STRIP-metoden

Även om STRIP metoden är en mer komplicerad metod för hårtransplantation så finns det tillfällen där den ändå kan vara ett alternativ. Till dessa hör:
- Patienter som absolut inte kan tänka sig att raka så stora ytor, som uttaget med FUE skulle kräva.
- Patienter med hår, som är tekniskt mycket svårt att skörda med FUE, främst afro-hår.
I dessa fall kan det vara bra att känna till följande:
- Uttaget av hudremsan som görs i STRIP-metoden orsakar ett ärr i bakhuvudet.
- Så länge ingreppet utförs av en kompetent kirurg behöver detta ärr inte bli särskilt störande. Detta gäller speciellt om slutningen av såret sker på ett sådant sätt att hårsäckarna i kanten skickar hårstrån genom det blivande ärret – s k trichofytic closure.
- I de flesta fall kan man med STRIP hämta hår vid minst två tillfällen från samma nacke utan att få problem med ärr och läkning. Vid det andra tillfället avlägsnas ärret efter den första operationen.
- Efter STRIP har man ont i bakhuvudet i 2-3 dagar. Därefter övertar ömhet i ytterligare en vecka för att sedan avlösas av tighthet/spänningskänsla i skalpen i ytterligare i 6-10 veckor.
- STRIP kan i undantagsfall ge en långvarig och i vissa fall permanent känselförändring kring ärret i bakhuvudet.
Stegvis beskrivning av operationsförloppet med STRIP-metoden

Skillnaden mellan FUE och STRIP-metoden ligger i hur hämtningen av implantaten går till. I övrigt är de båda metoderna identiska.
- Efter rengöring och bedövning skärs en en ca 10 – 20 mm bred och 10- 25 cm lång hudstrimma ut i bakhuvudet. I denna finns ca 1000-2500 transplantat.
- När detta är klart dras såret ihop och försluts med stygn. Om man har hår ovanför donationsområdet kan detta släppas ut och kammas över stygnen som då döljs fullständigt.
- Hårsäckarna plockas ut ur den utvunna hudstrimman och flyttas till mottagningsområdet precis som vid en FUE-transplantation.
Det finns många som undrar över skillnaden mellan maskinell och manuell FUE så jag tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter kring detta här.
Till att börja med är det väl inte nödvändigtvis så att allt som görs maskinellt är sämre. Det beror förstås på skicklighet och erfarenhet hos operatören. Numera finns ju ombyggda industrirobotar som gör FUE riktigt bra om förutsättningarna är de rätta.
Problemen som man kan se med maskinell FUE är att det alltid blir lite sämre känsla men en maskin än med ett lätt manuellt instrument. Själva tekniken går ju ut på att man lösgör hårsäcksgruppen från läderhud och kanske ytterligare någon mm ner i underhuden. Borrar man djupare är det stor risk att man kommer i konflikt med de divergerande/spretande, djupare liggande delarna av en eller flera hårsäckar.
En hårsäcksgrupp kan liknas vid ett upp och nedvänt knippe tulpaner. Ett tangentiellt snitt genom läderhud visar grupper av hår med rejäla luckor emellan. Samma snitt 3-5 mm djupare visar hårsäckar som till synes är nästan jämnt distribuerade.
Varje gång man borrar i fel riktning, och inte får med sig intakta hårsäckar, har man tillfogat patienten en liten hudskada. De djupare avskurna bitarna av hårsäckar kan så småningom komma att ställa till problem. Återuppbyggande stamceller i tillräcklig mängd finns kring den kvarlämnade delen, men det kan ta månader innan hårsäcken är reparerad igen och producerar nya hår som söker sig mot ytan. Då är dock hudskadan för länge sedan läkt och då kan det bli så att hårsäcken inte lyckas bryta igenom, utan börjar producera ett hårstrå under ytan. Då blir det finnar, hårstråt kommer att bana sig väg mot ljuset. Någon gång måste det släppas ut med en nål eller ett litet snitt.
Jag har sett skräckexempel på ovanstående problem, företrädelsevis från turkiska kliniker eller aktörer i mellanöstern, där oerfarna kirurger använt grova punschar och dåligt konstruerade ”drillmaskiner”. Resultatet har blivit att en stor andel av graftsen skurits av och lämnats nedtryckta under ytan. Detta har sedan resulterat i omfattande hudreaktioner.
Ett annat problem kan vara att många ”drillmaskiner” automatiskt suger upp de utborrade graftsen i en behållare. Då får man inte lika tydlig feedback på sina missar så att man kan korrigera teknik och riktning.