Kan man ta Finasterid om man vill skaffa barn?

Det korta svaret på första frågan skulle kunna vara nej. Det finns inga vetenskapliga belägg för nedsatt fertilitet, även om användandet av finasterid minskar volymen sekret från prostata (blåshalskörteln) med kanske 20 – 30%.

Vad gäller den andra frågan förutsätter jag att du menar ditt eget eventuella bruk, och om du skulle kunna överföra finasterid i ”skadliga mängder” till din gravida fru? Svaret på den frågan är också nej, det finns inga som helst belägg för sådana risker. Men om man vill gardera sig mot okända och helt osannolika risker kan man ju använda kondom under graviditetens första 3 månader.

Få läkemedel är förknippade med så mycket skrönor och missuppfattningar som finasterid, vad gäller eventuella risker. Problemet är att många som kommer med synpunkter inte förstår (vill förstå?) att två saker som inträffar samtidigt inte behöver ha något orsakssamband.

En av de mer kontroversiella frågorna är om ”Post-finasterid-syndromet” verkligen existerar, dvs om det finns patienter som tagit finasterid, men slutat (oftast på grund av biverkningar eller befarade biverkningar), kan drabbas av långvariga störningar i bland annat sex-livet. Det finns inga invändningsfria vetenskapliga studier, som har gett stöd åt sådana risker. Man kan invända, att orsaken till detta är att bakgrundsbruset” (förekomsten av sådana symptom i befolkningen som helhet) är så stort, att en obetydlig riskökning på kanske 1 på 10 000 knappast skulle gå att mäta.
<p style=”margin: 0cm 0cm 0pt;”> Sexologiska undersökningar i befolkningen har visat att bland 50-åriga män uppfattar 30 – 40% (jag minns inte den exakta siffran från en amerikansk studie) att de har problem med sin sex-funktion. Det är ett mäktigt ”bakgrundsbrus”!</p>
<p style=”margin: 0cm 0cm 0pt;”>Det finns dock en del saker man bör tänka på om man väljer att börja ta läkemedlet. Det är inte helt ovanligt att man tappar lite ”manlig skärpa”, och numera ingår också depression (nedstämdhet) som en biverkan, låt vara sällsynt eller mycket sällsynt (delar av promille). Men jag vill se dessa biverkningar som början respektive slutet i en lång nedförsbacke. Någonstans mitt på hamnar då ”fog mind”, dvs oförmåga att glädja sig fullt ut åt exempelvis en vacker sommarmorgon. Risken finns att den första delen av ”nedförsbacken” kan försiggå obemärkt i åratal, ända tills patienten slutar ta finasterid. Jag brukar alltid nämna en kollega som ett belysande exempel. Han upptäckte, efter att ha slutat med flerårig behandling, att han ”blivit en lite vassare förhandlare” – vilket han nog såg som en fördel.</p>
<p style=”margin: 0cm 0cm 0pt;”></p>
<p style=”margin: 0cm 0cm 0pt;”>Mitt råd är därför att efter 8 månaders behandling göra ett två veckors uppehåll för att försäkra sig om att man inte står under sådan påverkan. Av skäl jag inte går in på här brukar jag rekommendera att man upprepar två ”vita veckor” ungefär vart annat år. Som sammanfattning är min uppfattning att ca 95% av de som prövar finasterid inte upplever biverkningar, medan ca 5% upptäcker något som gör att de inte bör ta läkemedlet.</p>