Dr. Mats Ingers

Hej, Johan!

Det problem du tar upp kommer många här att känna igen, både män och kvinnor. Din fråga kan besvaras utifrån två utgångspunkter.

Först den rent tekniska: Ja, det går idag att transplantera hår, så att hårlinjen flyttas ner i pannan och med ett naturligt resultat. Beroende på vilken hårtyp man har, hur stor ”landvinning” det är frågan om och hur frisyren skall kammas i framtiden kan det behövas flera transplantationer för att komma i mål.

Håret växer i naturliga grupper om 2-3-4. Normalt finns 60 – 70 hårsäcksgrupper på en enda kvadratcentimeter, vilket gör någonstans kring 200 hårstrån. Längst fram i hårlinjen ligger hårsäckarna oftast enskilda, och där finns också inslag av tunnare hår.

Vid inplantering av hår består transplantaten av naturliga grupper, och vanligen nöjer man sig med att sätta ca 40 transplantat per cm2. Det går att sätta tätare, men då ökar risken för att uppväxten skall bli sämre. Däremot kan man efter ca ett år gå in och plantera mellan de nya hårsäckarna, så att man på så vis når accptabel täthet.

Den andra aspekten är mer komplicerad: Är det lämpligt att göra ett ingrepp av det här slaget när man är så ung som 20 år? Du måste beakta det riktigt långa perspektivet. Har morfar och morbröder (om mamma har några bröder) tappat mycket hår, hur ser det ut på pappas sida? Du vill ju inte ha en centimeterbred vall av relativt tätt hår framför en stor kal yta om 10 eller 20 år.

I din ålder har man en benägenhet att ta lätt på sådana saker, ”den tiden, den sorgen” är en vanlig attityd. Men man måste vara klar över att en transplantation i tidiga år oftast innebär att man också intecknar det ekonomiska utrymmet man har i framtiden. Det är sannolikt, att man kommer att behöva fylla på bakåt, förr eller senare.

Kostnaden för att sänka hårlinjer kan för den initiala operationen ligga någonstans mellan 25 000:- och 60-70 000:-, allt beroende av hur stor yta som skall nyplanteras, och vilken metod man använder för att skörda hårsäckarna.

På min klinik har vi inga strikta åldersgränser, men jag brukar alltid försöka få till stånd en medverkan från en eller båda föräldrarna innan vi fattar ett beslut.

Hej,

Du beskriver det typiska förloppet av manligt håravfall, och även om jag inte sett någon bild kan jag ganska väl föreställa mig hur långt det gått.

Lösningen är att ta sådant hår ifrån nacken eller tinningarna, som du aldrig kommer att tappa, och plantera in det på de glesnande ytorna. Om du läser den allmänna beskrivningen av hur en hårtransplantation går till på den här webbsidan så får du säkert en god uppfattning av vad som kan göras.

Till att börja med finns det två metoder, men i båda fallen är det de naturliga grupperna av hårsäckar man använder till repartationsarbetet. Det som skiljer metoderna är sättet att skaffa sig byggstenarna.

Stripmetoden (strip syftar på att man tar ut en långsmal remsa av hårbottnen från nacken) är betydligt mer kostnadseffektiv än den andra metoden, där små hårsäcksgrupper med 1-3 hårsäckar i varje stansas ut med ett vasst rör. Det kallas ”FUE” efter den engelska förkortningen på ”Follicular Unit Extraction”. ”Follikel” är ett anat namn för hårsäck.

Fördelen med FUE-metoden är dels att man även kan utnyttja tinningarna (där skär man inte gärna ut hudremsor), dels att man inte behöver skära över huvud taghet. Man får bara en massa små prickar, som i regel försvinner fullständigt inom ett par veckor.

Å andra sidan är stripmetoden, i rätt händer, så säker, att det lilla tunna vita strecket någonstans under nackhåret saknar praktisk betydelse – såvida man inte tycker om helrakat.

Inplanteringen skiljer sig inte vid de båda alternativen. Man gör ett litet instick med ett tunt specialinstrument. Snittlängden väljs efter hur stora transplantat man skall inplantera, men ligger kring 1 mm. I varje instick trär man in ett transplantat (graft) med en specialpincett. Hårsäckarna i transplantatet är kroppens egen vävnad, och läker därför in utan att stötas av – autotransplantation kallas det på fackspråk. Tyvärr kan du inte låna hårsäckar av frugan, eftersom dessa i så fall skulle stötas bort.

Inplanteringen kan göras utan att man rakar på de ytor, som skall tätas. Vi föredrar dock att vi får raka, men det är alltid en förhandlingsfråga. I ditt fall föreställer jag mig att de sammanlagda behovsytorna minst motsvarar en kvadrat med 8 cm sida, kanske mer. Troligen behöver vi då ta ut en hudremsa, som kan leverera minst 5000 hårsäckar, gärna mer.

På en kal yta inplanterar man ofta ungefär 30 transplantat per kvadratcentimeter. Eftersom det finns flera hårsäckar i varje transplantat, hamnar man då på en transplanterad täthet av 70 – 90 hårsäckar på nämnda yta. Längst bak i nacken har du kanske 200, men så tätt behöver det absolut inte vara. Det flyttade håret ger dessutom signaler av vitalitet, vilket gör att folk inte uppfattar att man fortfarande är lite tunnhårig.

Du måste inse, att en hårtransplantation inte är en tidsresa bakåt, utan att det handlar om att ge dig redskap för att skapa illusionen av att inte vara tunnhårig. Det kommer förmodligen att inskränka valet av frisyrer jämfört med ungdomsåren, men det går att lösa ditt problem! Har man stora krav, går det alltid att förtäta i en andra omgång!

Kanske bör du också överväga om det är läge att förebygga vidare hårtapp? Det finns läkemedel för detta, både i tablettform (finasterid) och för lokalbehandling (minoxidil). Men det är, som det brukar heta, en helt annan historia!

Ha en riktigt God Jul, och ett Gott Nytt År!

Mats Ingers

Hej, Jocke!
Utan bilder är det lite svårt att veta exakt vad du råkat ut för, men det mesta i din beskrivning tyder ändå på att det rör sig om alopecia areata, som på vanlig svenska just uttyds ”fläckvis håravfall”. Det yttrar sig som vanligen runda fläckar av oftast myntstorlek, ibland enstaka, ibland flera, där allt hår är borta. Det vanligaste är att håret kommer tillbaka spontant inom 6 – 12 månader. Har man enstaka fläckar är sannolikheten för återväxt ca 90%. Tyvärr är det också vanligt att samma fläck åter blir hårlös, eller att fläckar på andra ställen av skalpen uppstår. Någon enstaka gång förloras allt huvudhår och ögonbrynen (alopecia totalis). Mycket sällsynt förloras även ögonfransar och allt kroppshår inklusive håret i armhålorna och pubishåret. (alopecia universalis).

Orsaken är inte känd, men man vet att det finns en ökad risk att drabbas, om det funnits fler fall inom familjen. Man har också genom att studera sådana familjers arvsmassa lokaliserat några områden på kromosomer, som tycks ha betydelse för uppkomsten av a a. Förmodligen krävs därutöver en utlösande faktor, kanske en stressreaktion eller infektion. Flickor drabbas betydligt oftare än pojkar.

Själva mekanismen för skadan är bättre känd. Det rör sig om en så kallad autoimmun reaktion, där vissa av kroppens immunceller (T-lymfocyter) attackerar hårsäcksceller i de djupa delarna av hårsäcken. Det finns en något större risk att drabbas av andra autoimmuna tillstånd, till exempel inflammation i sköldkörteln, om man haft a a.

Det finns ingen effektiv behandling, även om man försökt cortison i olika beredningsformer. För enstaka fläckar behövs ingen särskild behandling, eftersom utsikterna till spontan läkning är så goda. Nyligen har publicerats rapporter om att injektion med patientens egen blodplasma, som först koncentrertats på trombocyter (blodplättar), skulle kunna påskynda återväxt av hår. Blodplättarna är rika på så kallade tillväxtfaktorer. Det är för tidigt att säga, om detta kan bli en behandlingsform i framtiden.

När det gäller hårvax vill jag bestämt varna för så kallade ”dagsvax”, dvs icke vattenlösliga produkter. Vanemässigt bruk av sådana produkter under ungdomsåren kan leda till ett tillstånd snarlikt manligt håravfall, även om hos dem som har hårfagra föräldrar!

Om ditt ”födelsemärke” inte är för stort, kanske den bästa lösningen är att i lokalbedövning avlägsna det. Det kan, rent kirurgtekniskt, innebära att man får skära ut lite mer än själva ”födelsemärket”. Det beror främst på vilken form det har. I samband med det kommer man förmodligen också att lyfta /lösgöra hudkanterna för att kunna tänja ihop sårkanterna på ett bra sätt.

Det finns en viss risk att ett ärr, som kanske ser ut som ett tunt ”S” veckorna efter ingreppet tänjer sig under följande månader. Då kan lösningen vara att man, istället för att skära ut ärret och i värsta fall råka ut för samma problem en gång till, inplanterar hårsäckar.

På kliniken har vi utvecklat en speciell teknik för detta. Istället för att göra en liten slits eller skåra i ärret, borrar vi ut en liten cylinder av samma storlek och form som det transplantat som sedan skall inplanteras där. Utborrningen når genom ärret, ner till det djup som hårsäckar normaslt hämtar sin blodförsörjning från. Genom att transplantatet passar som hand i handske slipper man dessutom kompression. I de fall vi hitills sett har detta lett till att hårsäckarna mått mycket bra, och börjat producera hårstrån betydligt snabbare än vid traditionell inplantering i ärrvävnad.

Jag inplanterar inte gärna hårsäckar direkt i ett ”födelsemärke”, även om man alltid gör en individuell bedömning. Om du vill skicka bilder till mig så skall jag diskutera med mina kollegor (de som håller i kniven), och ge dig ett mera precist svar!