Dr. Mats Ingers

Hej ”Unreal”,

Jag har goda nyheter till dig. Ärftligt manligt håravfall förs vidare via mamma. I de fall man ser att pappas tunnhårighet till synes slår igenom, har man oftast ärvt pappas typ av hår, och i det ”paketet” kan det finnas kopplingar med tunnhårighet via andra mekanismer än de vanliga.

X-kromosomen kan du som pojke bara få från mamma, den ingår ju i paret av könskromosomer, som för din del också innehåller Y från pappa. Men det som avgör din risk att drabbas av ärftligt manligt håravfall hänger ihop med ärftlig information (=gen) om hur receptorn för DHT är utformad.

DHT uppkommer inne i hårsäcksceller på hjässan efter det att ”vanligt” testosteron har tagits upp. Bara hjässans hårsäckar är utrustade med ”verktyg” (ett enzym) för att bygga om en del av testosteronmolekylerna.

Hårsäckarna över tinningar och nedre halvan av bakhuvudet har alltså inte detta enzym, och kommer därför aldrig att utsättas för DHT.

Hormoner utövar sin reglerande effekt efter det att de fastnat på sin förutbestämda receptor, enligt principen nyckel-lås. Alla manliga könshormoner (de utgör en ”familj” av närbesläktade molekyler) delar samma receptor, men resultatet av receptorkontakten blir olika beroende på exakt vilken hormonform, som aktiverar. Om receptorn har en viss byggnad kommer stimulering med DHT-molekyler att störa hårsäckens naturliga växling mellan vilofas och aktiv fas.

I aktiv fas är hårsäckar på huvudet 4-5 mm djupa. Efter i genomsnitt 5-6 år övergår hårsäcken i vilofas, och är då ca ½ mm under ett par månader. Om växlingen tillbaka sker normalt, blir den åter 4-5 mm. Om växlingen störs på grund av DHT blir den kanske bara 3-4 mm, och vid nästa växling ännu mindre. Hårsäckarna på de drabbade ytorna miniatyriseras gradvis, vilket avspeglas på ytan i form av ett sämre och sämre hår. Till slut upphör funktionen, vikarna växer, månen breder ut sig.

Det händer att bröder tappar hår på olika sätt. Även om de lever i samma miljö, och har samma livsstil. Det kan förklaras med att de förmodligen fått olika X-kromosomer av sin gemensamma mamma. Den ena representerar morfar och den andra mormors sida.

Det mesta talar alltså för att ditt hår kommer att klara sig bra. Garantier finns dock inte, eftersom livsstil och miljöfaktorer också kan spela in.

Mats Ingers, NHC

Hej!

Seborré eller mjälleksem är en i grunden medfödd egenskap i delar av huden. Det är ingen ”sjukdom” som man kan ”bota” en gång för alla. Däremot kan man ofta vara symptomfri under långa perioder. Så småningom brukar seborré-patienten lära sig att en rad förhållanden i vardagen kan påverka mjälleksemets aktivitet.

Stress är en sådan faktor, slarv med sömn och mat en annan. Godsaker och feta ostar i överskott är ofta sådant man lär sig att undvika. Ofta mår hårbottnen lite bättre under sommaren än under vinterhalvåret.

Inomhusklimatet med variationer i luftfuktigheten kan också spela in. Vilka kemikalier man utsätter hår och hårbotten för har också betydelse. Det gäller att hitta produkter, som fungerar ”just för mig”. Större frisersalonger bör kunna ge råd.

Om man söker läkare får man oftast råd i skriftlig form, sådana broschyrer finns också på apotek. När eksemet flammar upp finns det ”för många” av de mikrober, som normalt skall leva och göra nytta i hårbottnen. Då reagerar kroppens immunsystem. Därför rekommenderas oftast att man då och då skall behandla sin hårbotten med medicinskt schampo. De säljs på apotek under namn som Fungoral eller Fundan, och innehåller ketakenazol, ett medel som tar död på just dessa mikrober i lagom omfattning.

Den hudläkare jag ibland har ”bakom ryggen” brukar oftast rekommendera att patienten skall låta detta schampo verka under längre tid än vad som anges i produktbeskrivningen. Om eksemet är ilsket brukar man försöka få bort symptomen med en stark cortisonlösning, avsedd för främst hårbottnen. Problemet med detta är att om man behandlar under för långa perioder, eller är särskilt känslig, kan man så småningom få en uttunning av huden (atrofi).

Jag har haft några patienter med seborré, som haft mycket bättre effekt av ett annat medicinskt schampo, Daxxin. Det kan användas oftare och innehåller övervägande naturprodukter. Speciellt patienter med påtagligt torr hårbotten har haft stor nytta av Daxxin.

Om mjällekzemet är aktivt under längre perioder tappar man oftast mer hår än när huden är frisk. Ofta återväxer sådant hår i ”goda” perioder.

Det finns en ”manlig” variant av håravfall hos kvinnor, där mekanismen sannolikt är snarlik den som ”härjar” på män. Dessa kvinnor får höga vikar och kanske en uttunning baktill kring virveln. Annars brukar tvärtom själva hårlinjen klara sig någorlunda, och kvinnor drabbas då typiskt av en jämn uttunning över hela resten av hjässan, ofta med avsevärd utsträckning över tinningarna. Det är förmodligen helt olika hormonell bakgrund vid dessa typer.

Den ”manliga” varianten är avgjort ovanligare. Men kvinnor har ju också lite testosteron, och därmed förutsättningar att omvandla sådana molekyler till DHT-molekyler i hårsäckar. Har man via arv fått en sådan struktur (byggnad) av den receptormolekyl, som dessa könshormoner kommer att fastna på, ja då kan man få ”manligt” håravfall, även om man är kvinna!

Frågan bör omformuleras till ”hur tätt är det lämpligt att inplantera?”

I teknisk mening är det oftast möjligt att inplantera mer än 40 grafts per kvadratcentimeter, men när antalet överstiger 50 anser många att det riskerar att gå ut över uppväxtprocenten.

Men största invändningen mot över-tät inplantering är hårekonomin. Har man en behovsyta av 100 cm2 har man i praktiken aldrig tillgång till de 7-8000 transplantat som skulle behövas för att täta ytan på det sättet.

När man sänker hårlinjen på en individ, där man inte kan förvänta någon höggradig tunnhårighet ens på lång sikt kan man kosta på sig att sätta transplantat så tätt det är tekniskt möjligt.

För NHC:s räkning går den övre gränsen kring 50/cm2. Vid mer ”normala” situationer, när vi transplanterar på 30-50 cm2 eller mer, brukar prioriterade ytor (som luggens centrala delar) få omkring 40 grafts/cm2, och övriga ytor lite mindre.

Även om man sätter lika tätt med hår på två patienter, kan den uppväxta tätheten upplevas olika.

Det beror på att kvaliteten på det flyttade håret kan variera, hårens kaliber och pigmentering, samt hårsäckarnas grad av gruppering i de naturliga grupperna har stor betydelse för slutresultatet.

Detta måste man vara medveten om när man tittar på före- och efterbilder på klinikers hemsidor. Ett imponerande resultat speglar ofta mera individens utmärkta förutsättningar än klinikens skicklighet.

Mats Ingers

Hej!

Det du beskriver är att en större andel av dina kanske 100 000-130 000 hårsäckar på skalpen går in i vilofas än vad som är vanligt.

Man kallar det ”telogent efluvium”. Orsaken är inte alltid lätt att reda ut, men allt det du beskriver kan bidra: Stress, ändrad hormonbalans / läkemedelsbehandling eller obalans i hårbottnen.

Alla hårsäckar har livscykler, där aktiv fas varvas med vilofas. På huvudet är den aktiva fasen ofta kring 5-6 år (med normal variation mellan ½ och 10 år!), medan vilofasen oftast varar 2-3 månader.

Den kan dock vara avsevärt mycket längre. under vilofas finns bara en bråkdel av hårsäckens struktur kvar, nämligen den del där talgkörteln mynnar och hårresarmuskeln fäster. Förr eller senare släpper då hårstråt.

Du kommer alltid att hitta 100 – 150 hårstrån per dygn på kudden, i kammen / borsten eller handfatet. Har man långt hår kan det upplevas som en avsevärd hårboll.

Dina hårsäckar är inte döda, de kommer att återgå i aktiv fas i förmodligen mycket stor omfattning. Om du reagerade ogynnsamt på Head & Shoulder bör du kanske se upp med andra hud- och hårvårdsprodukter, som innehåller propylenglykol.

Ett mer specifikt svar kan man inte ge enbart på en sådan beskrivning.

Hoppas det ordnar sig!

Hej,

NHC tillhör de kliniker, som avråder från bruk av kemikalier av allehanda slag under första halvåret på transplanterade ytor. När det gäller minoxidil (Rogaine, Recrea) uppmuntrar vi inte till bruk under första månaderna, men jag är medveten om att det finns välrenommerade kliniker i USA, som tycker att det är OK.

Med undantag för Rogaine Foam innehåller Rogaine / Recrea en tillsats för att motverka uttorkning av huden, nämligen propylenglykol. De som råkar ut för den vanligaste biverkan vid användning av dessa medel, alltså hudirritation, reagerar oftare på propylenglykolen än den aktiva beståndsdelen (minoxidil).

Det är mycket möjligt att du i det här läget behöver lokal behandling med cortison, exempelvis i form av Betnovat. Det är också mycket möjligt att din hudläkare borde ta ut vävnadsprov från din hårbotten, och skicka dessa biopsier till en patolog med vana att bedöma sådana hårsäcksinflammationer.

Jag tycker det är mycket anmärkningsvärt att du råkar ut för ”utslag” över hela hårbottnen efter en hårtransplantation. Det skulle vara intressant att veta var du varit, om kliniken använt sig av motoriserad eller manuell FUE, vilken diameter på instrumentet (punchen) de använder och hur många FUE som togs ut.

Jag vill också understryka, att din klinik kan ha utfört transplantationen på ett helt riktigt sätt, och att orsaken till dina problem är mer eller mindre oförutsägbara komplikationer. Men oftast har man en förhistoria i form av envisa mjälleksem eller andra svårbehandlade hudutslag, om man råkar ut för det du beskriver.